Intervju Sara Ekholm Eriksson

30 nov 202215 jan 2023

Senior curator Yuvinka Medina (YM) i samtal med stipendiaten Sara Ekholm Eriksson (SEE).

YM: I dag arbetar du främst med skulpturala installationer i material som sten, vatten och glas. Vill du berätta om din relation till dessa material?

SEE: Jag dras till naturliga material och upplever att vatten, glas och sten har många samband. Sand kan bli glas och sten poleras av vatten, de är beroende av varandra för att existera, förändras, förädlas och filtreras. Det är också resurser som finns i naturen och består av mineraler som även finns i våra kroppar. Jag gillar att vara ”hands-on” med materialen för jag upplever att jag i det fysiska arbetet får idéer, insikter och att materialen i sig inspirerar eller motsätter sig. Det framkallar mening och nya perspektiv.

YM: Du arbetar även tvärvetenskapligt med till exempel forskare och undersöker gränserna mellan naturliga och artificiella material. Varför är dessa samarbeten viktiga för dig?

SEE: Att bjudas in till någon annans perspektiv att se på världen är otroligt tacksamt. I min konst arbetar jag ofta gränsöverskridande med forskare men även med musiker och konsthistoriker med flera. I arbetet tillsammans med verksamma inom andra discipliner upplever jag att min konstnärliga process blir mer kopplad till min samtid. Därtill får konsten möjlighet att nå ut till rum där den inte alltid brukar ta plats. Jag uppskattar mötet det möjliggör mellan traditionellt hantverk och moderna och innovativa material och tekniker.

YM: Vad inspirerar dig till att i din konst utforska människans relation till naturen?

SEE: Jag försöker med min konst att bryta upp traditionella sätt att se på naturen, till exempel att inte se naturen som något frånskilt från människan. Jag intresserar mig av hur ekosystem fungerar och hur vi förändrar dem, medvetet eller omedvetet. På samma sätt som arter är sammankopplade och påverkar varandra i ett ekosystem vill jag i min konst visualisera olika samband och relationer mellan material. Jag ser materialen och det platsspecifika i min konst som en möjlighet att förstärka relationen dem har till varandra samt skapa och koppla de till ett större sammanhang där konsten kan påverka och skapa nya tankebanor.


Sara Ekholm Eriksson. Foto: Christofer Dracke.