Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendiater 2022

30 nov 202215 jan 2023

Varje år delar Maria Bonnier Dahlins Stiftelse ut stipendier till unga svenska konstnärer för att stödja deras arbete. Stipendiater 2022 är Sara Ekholm Eriksson och Simon Wadsted. Utställningen på Bonniers Konsthall innebär en möjlighet för stipendiaterna att presentera sina arbeten i större skala, samtidigt som nya och oväntade dialoger mellan konstnärskapen uppstår.

Medan Sara Ekholm Erikssons skulpturala installationer i material som sten, glas och vatten frambringar en sorts vetsagor där fakta och fiktion blandas, väcker Simon Wadsteds måleri en känsla av att något dramatiskt ska hända, eller har hänt. Deras arbetsprocesser är distinkta, om än helt skilda; Ekholm Erikssons bearbetning av material är fysiskt krävande och stundvis brutal medan Wadsted i sin ateljé målar förlagor i olika metoder för att hitta ett intuitivt sätt att se verken. I utställningen möts konstnärskapen i ett gemensamt tidsrum där dåtid, nutid och framtid översätts till ett pågående.

Sara Ekholm Erikssons konstnärliga skapande har sin utgångspunkt i naturen. Intresset väcktes redan i barndomen då hon följde med sin far, som är ekolog, på fältarbete. Ekholm Eriksson arbetar primärt med skulptur och rumsliga installationer. Materialen bearbetas fysiskt; för hand mejslar hon ut och modellerar former till anatomier som för tankarna till utdöda vattendjur och växter eller science fiction-liknande livsformer. Inspirationen finner hon i materialens historia, såsom kalkstenens sedimentlager med fossiler som är miljoner år gamla och som vittnar om en geologisk metamorfos.

Ett centralt verk i utställningen är En vetsaga om metamorfosen, 2022, en omfattande installation med skulpterade stenblock och artificiella koraller som ser ut att växa upp ur vattnet. Verket berör upplevelser av tid och materialitet och åskådliggör vår egen förgänglighet. Samma tankespår finns i verket These stairs will flood as the memories of us form into fossils, 2022, i vilket relationerna mellan materialen visualiseras. Som titeln anger ser vi en översvämmad trappa, men inte av vatten utan av glas som runnit ned över trappstegen. Ekholm Eriksson vill också skapa för större sammanhang där konsten kan vara med och påverka och generera nya tankebanor. I projektet Life Lophelia samarbetar hon med forskare från Göteborgs universitet för att skapa skulpturer som ska fungera som artificiella korallrev. Tanken är att de ska placeras på havsbotten utanför västkusten och verka för ett rikare korallhabitat.

Simon Wadsted håller sig i dag till måleriet, men en gång i tiden hade han fokus på foto och film och började måla snarare som ett sätt att utveckla dessa. Han insåg snart att det fanns ett speciellt seende i måleriet som han ville få fatt i. Wadsted arbetar figurativt och använder sig av sin omgivning som utgångspunkt. Det kan vara saker han ser och som han låter glida ut i fiktiva spår. Motiven rymmer olika berättelser och världar men inga människor, en form av öppet narrativ som vi kan se i till exempel Gardin, 2019. Verket har sitt ursprung i ett Teams-möte då han i en liten spegelvänd ruta på skärmen fick syn på den gula gardinen med naivistiskt röda hästar. En viktig komponent i Wadsteds arbete är ljus och hur han genom att arbeta med ljusets skiftningar kan förändra motivet och skapa en drömsk realism. Ett arbete som blir tydligt i Vårbrytning, 2021, där ser vi ett sovrum som flödar av vårljus och inger en känsla av att luften vibrerar.

Wadsted intresserar sig för samspelet mellan fiktionen och verkligheten i sina motiv. Hans konstnärliga metod grundar sig i sökandet efter ett tillstånd som han beskriver som ”klar ambivalens”, en referens till vargtimmen eller franskans entre chien et loup, tiden mellan natt och gryning när ljuset är vilseledande och gör att det är svårt att se skillnad mellan en hund och en varg, vän eller fiende. Verket Sax, 2021, är vid första anblick en ordinär sax, kanske en nagelsax, som vid närmare beaktande kan uppfattas som att den kaxar upp sig, kanske hotar. Wadsted omvärderar gärna det redan sedda och hans verk är som utsnitt ur (o)verkligheten.

I utställningen ställer Sara Ekholm Eriksson och Simon Wadsted betraktaren inför laddade scener som väcker tankar om vår tillvaro. I Ekholm Erikssons rumsliga installationer förenas naturliga och artificiella material till skulpturer inspirerade av biologiska föränderliga processer som påminner om vår egen förgänglighet. I Wadsteds målningar möter vi outtalade berättelser där ljuset ofta spelar en ledande roll och som bidrar till en drömlik stämning. Motiven är starkt präglade av avskildhet och ibland även en underliggande oro. Tillsammans ger konstnärernas verk en poetisk bild av sökandet i livet och öppnar upp för möten mellan det verkliga och det fiktiva.

Biografier

Sara Ekholm Eriksson är född 1994 i Uppsala och erhöll sin masterexamen i fri konst från Kungl. Konsthögskolan, inkluderande ett år på École des Beaux-Arts de Paris, 2022. Ekholm Erikssons arbete undersöker gränslandet mellan naturliga och artificiella material och inspireras av föränderliga processer och metamorfoser i naturens ekosystem. Hon har tidigare ställt ut på Naturhistoriska Riksmuseet, Accelerator, National Museet och Cité Universitaire de Paris. Ekholm Eriksson är verksam i Stockholm och Paris.

Simon Wadsted är född 1994 i Stockholm och erhöll sin masterexamen i fri konst från Kungl. Konsthögskolan, 2022. I Wadsteds målningar spelar ljuset ofta en ledande roll och indikerar ett skeende. Motiven hämtas från hans egen omgivning och omarbetas för att få målningarna att glida in och ur verklighet med filmiska referenser. I sitt måleri vill Wadsted omvärdera det redan sedda och placerar sig i en drömsk realism. Wadsted har ställt ut på Galleri Mejan och Konstakademin i Stockholm. Simon Wadsted bor och är verksam i Stockholm.


Tack till Benders.