Tarik Kiswanson / Becoming

Utställningen Becoming på Bonniers Konsthall presenterar Tarik Kiswansons exceptionellt mångsidiga praktik som genom skulptur, skrivande, teckning, performance och videoverk utforskar ämnen relaterade till minne, arv, tid och tillhörighet. Föreställningar om rotlöshet, pånyttfödelse och förnyelse utgör kärnan i hans konstnärskap och är något han ständigt återkommer till oavsett gestaltningsuttryck. Ett centralt tema i utställningen, som innehåller flera nyproducerade verk, är föreställningen om levitation, som här utforskas som ett psykologiskt sinnestillstånd och som ett fysiskt fenomen.

Kiswanson kommer från en palestinsk familj, som i exil från Jerusalem flydde via Nordafrika till Jordanien, innan de i början av 1980-talet slutligen anlände till Halmstad, där han föddes 1986. På migrationskontoret omformades familjenamnet Al Kiswani till det mer svenskklingande Kiswanson.

Min identitet har definierats av flera kulturer, mina abstrakta verk bottnar i min egen bakgrund som en andra generationens invandrare som har formats av förskjutningens efterverkningar. I hela mitt liv har jag använt skapande och skrivande för att utforska de övergående tillstånden och mellanrumstillstånden i människans villkor. – Tarik Kiswanson

Filosofen Édouard Glissants tankar om identitet som relationellt konstruerad, såsom de formuleras i essän Relationens poetik (Poétique de la Relation, 1990), har starkt influerat Kiswansons konstnärliga arbete. Glissant varken förtränger eller söker försoning med en komplex och mångbottnad historia utan hanterar den som ett eget tillstånd ur vilken man kan få kraft att röra sig vidare. Konstnären reflekterar ofta över diasporans fragmenterade identiteter och undersöker det som går förlorat och det som förvärvas över generationer och genom migration.

Strategiskt placerat i slutet av en korridor är videoverket The Fall (2020), i vilket en pojke gungar på en stol och faller bakåt. Det mycket korta ögonblicket har filmats i slowmotion, tiden har saktats ned och visar ett svävande tillstånd där betraktaren hinner gå fram till verket medan pojken faller. Kiswanson reflekterar över konstruktionen av identitet och att befinna sig i sociala, psykologiska och fysiska mellanförskap. I anslutning finns ljudverket Shatter (2020), i vilket man bland annat hör glas som går sönder i en oändlig loop.

Kiswansons verk för en dialog över tid och kulturer. Det nyproducerade verket The Cradle (2023) tar sin utgångspunkt i ett fotografi från 1986 som föreställer konstnärens mamma lutad mot en spjälsäng från IKEA. Verket består av två delar, spjälsängen från konstnärens barndom och under den en kokong, konstellationen tycks viktlöst pressad mot taket. Verket refererar till det uppryckta tillstånd som konstnärens föräldrar befann sig i när de anlände till Sverige och till deras assimilering in i svensk kultur och den omformning av identiteten som kommer av migrationen.

Kiswanson har skapat verk där han har använt en lungröntgen för att framkalla bilder som sedan överförts till duk. Kavajen som hans morfar bar när han lämnade hemlandet är den solitära medelpunkten i Grandfather’s Blazer (2022). Andra verk består av kompositioner av lager på lager med kläder. I Passing Mother (2022) har konstnären adderat klädedräkter ur Hallands Konstmuseums samling. Ett sydsvenskt livstycke från 1700-talet förenas med konstnärens egen hoodie och hans mors broderade palestinska klädedräkt som gått i arv i generationer. Tillsammans skapar klädesplaggen en bild som bär på kulturattribut från olika platser och tider. Dessa verk reflekterar kring ursprung, tillhörighet, olikheter och likheter. Verket Assembled Opacity (2022) skiljer sig åt på sätt att konstnären här har tagit bort alla plagg och låtit röntgenmaskinen skanna tomrummet i ett försök att fånga nyanser av opacitet och mörker – likt en abstraktion som berättar om det som inte kan återberättas utan endast upplevas.

I utställningen finns också de tidiga verken Robe (2015) och Contact Sheet (2016), där konstnären polerat plåtar av rostfritt stål tills de blivit till glänsande spegelytor. Enligt Édouard Glissant är spegeln ett fåfängt instrument som möjliggjorde för västerländsk filosofi att se världen som sin avbild. Men, menar Glissant, spegeln ger bara en illusion av transparens, eftersom den egentligen är opak. Genom åren har konstnären använt spegelytor för att skapa verk som berör jaget, mångfald och transformation. I dessa reflekterande verk blir omgivningen en del av konstverket: Det ständigt föränderliga dagsljuset, arkitekturen, betraktare och andra konstverk i samma rum.

Kiswanson arbetar återkommande med privata föremål som tillhör hans familj och de tysta minnen objekten besitter, till exempel en silversked som följt med i familjens packning i exil och en ur minnet återskapad planritning av hyreslägenheten i Halmstad där han växte upp. I verken Concealed, Anamnesis, Respite, In my blood och The accident (2020–2023) har dessa vardagliga objekt gjutits in i block av genomskinlig styrenplast. Anspråkslösa ting, men för konstnären bär de på berättelser och hjälper honom att komma åt minnen och händelser från det förflutna.

I verket Anamnesis (2022), reciteras texter, bland annat konstnärens poem, av ett barn i 10-årsåldern som rör sig genom utställningsrummen. Barnet befinner sig i den ålder psykologin refererar till som mellanbarndomen, tiden då jaget byggs upp och barn blir medvetna om världen och sin position i den. Språk och minne är i fokus i verket, som undersöker möjligheten att vi på ett omedvetet plan bär på okända historier. Anamnesis är en term som används för att tala om minnen från en förmodad tidigare existens. Genom recitation för barnet oss fram och tillbaka i tiden och blir värd för en mängd upplevelser och ögonblick som föregår barnets egen existens.

Redan i tidig ålder började Kiswanson skriva som ett sätt att försöka förstå och formulera sin omvärld. Hans poesi och författarskap löper parallellt med hans konstpraktik. Även om de sällan förekommer samtidigt präglar de varandra på ett djupare plan. I samband med utställningen publiceras konstnärsboken Becoming, som ger en personlig inblick i Kiswansons konstnärskap genom poem, fotografier från hans barndom och utvalda verk.

Med utställningen Becoming skildrar Kiswanson känslan av att befinna sig i levitation, ett närvarande ögonblick, ett tillstånd mellan det förflutna och framtiden. I detta mellantillstånd och mellanförskap, utforskar han villkoren för vår mänskliga tillvaro. Konstnären gör det inte bara genom hur identiteten och jaget konstrueras och formas, utan också genom att påminna oss om perceptionens komplexitet. Jaget är inte statiskt – vi är i ständig tillblivelse.

Biografi

Tarik Kiswanson (f. 1986) bor och arbetar i Paris och i perioder även i Amman, Jordanien. Han har en kandidat i fri konst från Central Saint Martins – University of Arts London (2010) och en master i fri konst från École Nationale Supérieure des Beaux Arts de Paris (2014).

Hans senaste utställningar inkluderar Tamayo Museum, Mexico (2023), La Biennale de Lyon (2022), Sfeir-Semler Gallery, Beriut (2022), MHKA – Museum of Contemporary Art, Antwerpen (2022), Hallands Konstmuseum, Halmstad (2022) och Carré d’Art – Musée d’Art Contemporain de Nîmes, Frankrike (2021), Ural Biennial (2019), Performa Biennial (2019) och Centre Pompidou (2018). Hans verk finns representerade i flera samlingar, för att nämna några, Moderna Museet, Stockholm, Hallands Konstmuseum, Halmstad och Statens konstråd, Sverige.