Frida Orupabo / On Lies, Secrets and Silence

Bonniers Konsthall är stolta över att inleda hösten 2024 med Frida Orupabos första institutionella soloutställning i Sverige. On Lies, Secrets and Silence har sin utgångspunkt i vårt mest privata och intima – hemmet. Genom nyproducerade verk i form av kollage, video och skulptur, iscensatta som rumsliga installationer, fokuserar utställningen på de komplexa relationer som ryms inom hemmets sfär, centrala i vår vardag och i skapandet av vår identitet. Välbekanta miljöer och relationer som plötsligt, genom subtila förändringar, kan förvandlas från trygga till främmande och obehagliga.

Med ett stort internationellt genomslag har Frida Orupabo (f. 1986, baserad i Oslo, Norge) de senaste åren lyfts fram som en av vår tids viktigaste konstnärer. I sin bildbaserade praktik arbetar hon med digitala och fysiska kollage där hon utforskar frågor kring identitet, könsroller, familjerelationer och rasism. Hennes arbete utgår från personliga erfarenheter djupt förankrade i kollektiva upplevelser. Genom en särpräglad kollageteknik är Orupabos konstnärliga process rotad i en fotomontagetradition där hon manipulerar, skär ut, arrangerar, inverterar och loopar bilder. Kraftfulla ingrepp som omförhandlar koloniala föreställningar som fortfarande är inbäddade i många sociala, ekonomiska och politiska strukturer.

Genom förvrängning och manipulation av bilder försöker jag i mitt arbete säga något om olika sociala konstruktioner – ras, kön, sexualitet, skönhet, klass. Jag inriktar mig på att utforska deras sammanlänkning såväl som att titta på vita fantasier om svarthet, speciellt den svarta kvinnokroppen. Jag är intresserad av skadorna och konsekvenserna av att bestämmas utifrån, men jag undersöker också möjligheten till motstånd – hur vi utmanar och omskapar. Jag försöker göra verk som talar till den verklighet jag känner. – Frida Orupabo

Frida Orupabo är utbildad sociolog och har samlat bilder i hela sitt liv. Hennes konstnärliga resa tog fart när hon, vid sidan av sitt arbete på ett center för människohandel och sexarbetare, började samla bilder från internet. Hennes noggrant kuraterade flöde, som hon delar på Instagramkontot @nemiepeba, inkluderar material från digitaliserade koloniala arkiv, populärkulturella sammanhang och internet i stort. Instagramkontot har fått stort genomslag och när den framstående amerikanske konstnären Arthur Jafa tog del av Orupabos bilder, som han har beskrivit som ”mindre ett arkiv än en ark, ett självskrivet vittne till den singulära företeelse som svartheten utgör”, bjöd han in Orupabo att presentera sitt arbete i hans utställning på Serpentine North Gallery i London (2017).

I dag har Orupabo etablerat sig som en konstnär som förkastar idéer om originalitet och autenticitet. Hon lägger beslag på bilder som hon demonterar i sina verk för att belysa det våldsamma i hur dessa motiv distribueras. Kropparna i verken sträcker sig bortom de begränsningar som arkiven påtvingar. Många av verken påminner om klippdockor, uppbyggda lager för lager, löst sammanfogade med stift – men snarare än lek utgör de figurer av motstånd. Orupabos rekonstruerade kroppar besitter en egen agens men betonar samtidigt jagets mångskiktade och formbara natur. Filosofen Judith Butlers queerteori om genus och identitet, särskilt om performativitet i Gender Trouble (1990), beskriver hur individer växlar mellan att vara subjekt och objekt i sociala sammanhang. Klippdockan, som både styrs som objekt och uttrycker sig som subjekt, illustrerar ambivalensen och känslan av att bli påtvingad kroppsliga fördomar.

I utställningen presenteras två storskaliga kollage, Big Girl I (2024) och Big Girl II (2024), två amasonkvinnor i klippdockeformat som majestätiskt blickar ned på betraktaren. Orupabo använder blicken som ett kraftfullt medel för att återta makt och subjektivitet. Denna metod ligger i linje med den feministiska teoretikern bell hooks idéer om blickens politik, som hon diskuterar ingående i The Oppositional Gaze: Black Female Spectators (1992). hooks beskriver hur den motståndskraftiga blicken kan utmana och omforma maktstrukturer, och Orupabo kanaliserar denna kraft i sina verk för att ge svarta kvinnor en plats av makt och subjektivitet. På detta sätt omformar och återtar hon historiska och kulturella narrativ.

I utställningen undersöker Frida Orupabo vardagliga motiv kopplade till eller hämtade från hemmet. Kollage av vardagliga föremål skapar scener som förmedlar både närhet och distans. Symboler för barndom och trygghet, till exempel dockhuset i videoinstallationen House Party (2024), blir genom Orupabos lins ett sätt att utforska de mörka sidorna av hemmet och de relationer som ryms här. Utställningen bjuder in till reflektion över hur känslor och upplevelser som trygghet och ångest, närhet och distans samexisterar och formar vår identitet på djupet, och hur vi navigerar våra mest intima rum.

Utställningens titel är hämtad från en prosasamling av Adrienne Rich, en av USA:s främsta poeter och feministiska teoretiker. I ett poetiskt landskap tar sig Richs samling On Lies, Secrets, and Silence, Selected Prose 1966–1978 (1995) an frågor om rasism, historia, moderskap och språkets politik. För Rich, precis som för Orupabo, blir verken en del av strävan att definiera ett kvinnligt medvetande som är politiskt, estetiskt och erotiskt, och som vägrar att inkluderas i en passivitetskultur.

Biografi

Frida Orupabo (f. 1986 i Sarpsborg, Norge) bor och arbetar i Oslo. Hon har haft separatutställningar på Fotomuseum Winterthur (2022); Museu Afro Brasil, São Paulo (2021); Kunsthall Trondheim, Trondheim (2021); Huis Marseille, Amsterdam (2020); Portikus, Frankfurt am Main och Kunstnernes Hus, Oslo (båda 2019). Orupabo har deltagit i Okayama Art Summit (2022); den 34 São Paulo-biennalen (2021) samt den 58 Venedigbiennalen (2018). Tillsammans med Ming Smith och Missylanyus presenterade hon verk i Arthur Jafas utställning A Series of Utterly Improbable, Yet Extraordinary Renditions på Moderna Museet i Stockholm och Galerie Rudolfinum i Prag (båda 2019), Julia Stoschek Collection, Berlin (2018), och Serpentine North Gallery, London (2017). Orupabo kommer att tilldelas priset SPECTRUM – Internationaler Preis für Fotografie år 2025.

Hennes verk ingår bland annat i samlingarna på Tate, Storbritannien, Guggenheim Museum, USA, LACMA, USA, Kadist Foundation, Frankrike / USA, Louisiana Museum of Modern Art, Danmark, Jumex Museum, Mexiko, Fotomuseum Winterthur, Schweiz, Moderna Museet, Stockholm, Perez Art Museum, USA, Astrup Fearnley Museum of Modern Art, Norge, Göteborgs Konstmuseum, KIASMA, Finland, A4 Arts Foundation, Sydafrika.

On Lies, Secrets and Silence är en samproduktion med Astrup Fearnley Museet där utställningen kommer att visas 7 feb–25 apr 2025.

Bild: Frida Orupabo, Woman with Dog II, 2024