Intervju: Erik Thörnqvist

YM: Du har tidigare uttryckt en fascination för hur abstrakta idéer omvandlas till konkreta former. Kan du ge ett exempel och förklara vad det är med omvandlingsprocessen som intresserar dig?

ET: Det är något förtrollande över hur en enkel skiss i ett ritblock kan förvandlas till ett verkligt, fysiskt faktum, som en stol. Eller hur en politikers retorik kan mynna ut i ett bostadsprojekt som blir människors vardag. Denna metamorfos ger en möjlighet att tänka kring vad som tar sig uttryck i vårt samhälle. Samtidigt intresserar det mig hur upprepningen av en cementerad bild av ett objekt kan framstå som neutral och oskyldig, trots att den döljer hierarkier som påverkat både dess utformning och funktion – ungefär som dissonansen mellan tanken på en stol och känslan av att faktiskt sitta i den.

YM: Du återkommer ofta till teman som voyeurism och byggda strukturer. Hur uppfattar du kopplingen mellan arkitektoniska eller rumsliga sammanhang och dynamiken i att betrakta eller bli betraktad, som de framgår i dina verk?

ET: Queer intimitet har ofta behövt ta plats i det publika rummet, men genom teknologisk och demokratisk utveckling kan dessa möten i allt högre grad ske i hemmet. Den typiska gaybaren eller klubben är ofta belägen i en miljö som tidigare rymt en företagsverksamhet. I dessa rum blir arkitekten Adolf Loos idéer om rumsplanering och blickens makt särskilt påtagliga. Med tillsatta arkitektoniska element och minimal eller obefintlig belysning cruisar besökarna genom att dölja och avslöja sina kroppar, vilket skapar ett spel mellan att betrakta och bli betraktad. Till skillnad från Loos påtvingade manliga blick, antyder klubbarnas design ofta en mer ambivalent maktstruktur.

YM: Du arbetar med att omdefiniera och återuppfinna ornamentikens roll i gestaltade miljöer. Vad är det med ornament som lockar dig, och hur använder du det som ett verktyg för att diskutera kroppslighet och identitet?

ET: Efter 1900-talets utrensning av ornamentik i arkitekturen funderar jag över vad dess relevans är i dag. Jag är besatt av Josef Hoffmanns stol Sitzmaschine (1905), som är en blandning av protomodernism och ornamentalism – vissa element är funktionella, medan andra är rent estetiska. Släta, vitputsade väggar och vita kakelplattor är också ornamentik. De innehåller idéer om sterilitet och har format vår syn på materialitet. Jag har länge drömt om ett kök i rostfritt stål med en industrislang så att jag skulle kunna spola av allt – när jag reflekterade över det, insåg jag hur djupt indoktrinerad jag är av dessa späkande ideal.

Bild: Erik Thörnqvist. Foto: Isak Berglund Mattsson-Mårn