Intervju Maja Fredin

YM: Även om du har din konstnärliga grund inom det textila området arbetar du med en rad olika medier, däribland foto, video, ljud, skulptur och performance. Kan du berätta om din konstnärliga process och vad som motiverar dig att utforska och arbeta med så många olika uttrycksformer?

MF: Det handlar nog främst om en rastlöshet och en vilja att berätta. I mitt konstnärskap slåss jag med de drakar och demoner jag utsätts för dagligen i den krympande värld vi lever i, och där vill jag på något sätt att mina installationer ska återspegla hur ofattbart svårt det är att sätta sig emot något som penetrerar alla dina sinnen samtidigt. Nu jobbar jag inte med lukt, än så länge, men du kanske förstår mitt argument. Så på så sätt kanske det också handlar om övertygelse. Inte för att jag är osäker, eller för den delen övermodig, men jag ser mina installationer som scenografier och helhetsupplevelser där besökarna och deras känslor blir en del av verket. Ju fler lager, desto trovärdigare. Som ett småskaligt Disneyland, eller en annan gudsförgäten temapark (typ High Chaparral), maskerad som verklighetsflykt.

YM: En betydande del av ditt arbete är den manuella och hantverksmässiga aspekten. Kan du berätta mer om din passion för att göra allt för hand och beskriva hur detta influerar din kreativa process och ditt konstnärliga uttryck?

MF: Även denna process handlar om övertygelse, fast mer min egen övertygelse om hur viktigt det är att låta handen arbeta tillsammans med tanken. Jag tror att mycket har gått förlorat när vi började låta andra utföra vårt arbete med ursäkter som att ”det går fortare”, ”det är billigare” eller för den delen, ”jag har inte kunskapen för att göra det själv (och därmed inte tiden för att lära mig)”. Enligt mig är det en livsfarlig och ganska förlegad syn på arbete. Så även om det är så jag till största delen lever mitt liv, så vill jag i alla fall försöka att inte basera mitt konstnärskap på den metoden. Textilen är det material som alltid har funnits omkring mig, med både en mormor och en farmor som med stort intresse för sömnad och hantverk alltid sett till att det funnits möjlighet för mig att hålla mina händer sysselsatta. Så det kanske inte är så konstigt att textil är det material jag drabbats hårdast av, dels på grund av dess vardagliga och lättillgängliga egenskaper, men även av dess politiska roll i samhället och historia. Sedan finns det ju något otroligt med trestegsraketen kunskap-tid-pengar, för när jag nu har lagt hundratals timmar på att sy exempelvis mina räkor har jag åtminstone lyckats lura mig själv att de har en given plats på det dukade bordet.

YM: Du har en alldeles särskild förmåga att använda humor och skärpa för att kommentera samtidens överkonsumtion och drömmar om lyx. Hur ser du på att humor kan vara ett kraftfullt verktyg i ditt konstnärliga arbete, och hur tror du att det påverkar betraktarens upplevelse av dina verk?

MF: Tack Yuvinka! Humor är, enligt mig, en av människans vassaste överlevnadsstrategier och jag skulle påstå att utan humor är vi inte längre mänskliga. Om detta verktyg används rätt kan det tillsammans med konsten hjälpa mig att närma mig frågor som jag med andra medel finner en avgrundsdjup distans till. Och med det sagt behöver inte ett skämt alltid vara roligt för att vara märkvärdigt, utan det kan lika gärna falla platt. Och det är i ögonblicket mellan skrattet och det platta fallet jag finner spänning och vill placera mig tillsammans med er som tar del av min konst. Jag hamnar liksom som i ett vansinnestillstånd när jag går över tröskeln och hittar hem hos pinsamheten. Men även om skrattet har en förmåga att föra människor samman har det även en ofattbar förmåga att distansera oss sinsemellan. Så jag tycker även att det finns något fint i att bjuda på ett skratt i något så gravallvarligt som min tolkning av verkligheten.

Bild: Maja Fredin. Foto: Pär Fredin.