Intervju med Iris Smeds

AJ: The Average är ett verk i flera delar; en film, ett manifest och skulpturala objekt, som tillsammans undersöker människans strävan efter medelvärde, mitten, norm och mätbarhet. I manifestet skriver du: ”Det finns ingen ångest längre när det finns exakta värden”. Berätta vad du menar med det och varför manifestet är en viktig del av projektet.

IS: Jag tänker att vi idag mäter oss själva i högre grad än tidigare och ju mer data vi samlar in desto lättare går det att sälja normalitet. Mätbarheten går hand i hand med säljbarheten. Det farliga med mitten är att den så lätt förskjuts. Manifestet är viktigt för att jag hade många tankar kring medelvärden och mätbarhet inför att jag gjorde filmen. Tankar som sedan var tvungna att ta sin egen mer surrealistiska väg. För mig är manifestet ett sätt att återgå till det som startade projektet och på något sätt sluta cirkeln.

AJ: Separation är ett återkommande tema i The Average; tusenfotingen som går itu, den blå korven som klyfts på mitten och tv-hallåan och författaren vars romantiska relation nyligen verkar ha tagit slut. Kan du utveckla varför ”separation” och ”delning” är viktiga element i verket?

IS: Jag tycker att det är intressant med separation och skuld. Det svekfulla i att lämna en annan människa och det roliga
med att använda det som en allegori över relationen mellan medborgare och samhälle. Att se tankar om det gemensamma i välfärden som en kärleksrelation, och ett sätt att förstå sorgen över en förlorad välfärd. Den fysiska bilden av det tudelade tycker jag beskriver hur det känns ganska ofta, som att man går eller har gått itu.

AJ: Du arbetar med en mängd olika medier som performance, text och poesi, film, installation och skulptur. Berätta om din process och viljan att arbeta med olika uttryck.

IS: Jag älskar att befinna mig i ett projekt länge, att finnas i processen från ax till limpa. Att göra alla delarna till verk, skisserna får bli skulpturer, scenografin och manus får samma status som den färdiga filmen. Jag vill inte att det ska bli endast en slutprodukt. Framförallt vill jag vara med hela tiden, jag tycker om känslan av att få vältra sig i en värld man byggt upp.