Karl-Birger Blomdahl
Altisonans, 1966
Längd: 19 min
Medarbetare: Bernt Berntson, Ludwik Liszka, Ralph Lundsten, Sture Palmér, Måns Reuterswärd, Béla Thinsz, Geofysiska Observatoriet i Kiruna
I klang- och bildkompositionen Altisonans skapar tonsättaren Karl-Birger Blomdahl en experimentfilm baserad på förhållandet mellan jorden och rymden. Altisonans betyder ”det ur rymden ljudande” och skapades för TV där programmet sändes 25 september 1966. Det här var tonsättarens första idé om bildkomplement till en hörd vision.
Kompositionen i Altisonans byggde Blomdahl av fågelsång och ljudsignaler från satelliter som Sputnik 4 och Explorer 7. Hela idéarbetet sattes igång när Blomdahl mötte rymdfysikern Ludwik Liszka som berättade att satelliter kan låta som rödvingetrastens sång. Blomdahl ville skapa ett verk där han förenade två arter av fågelsång; satelliterna som är rymdens artificiella fåglar och de jordiska fåglarnas naturliga läten. I kompositionens början hörs näktergalen och koltrasten och i slutet ren rymdmusik. Fågelljuden hämtade Blomdahl från Sveriges Radios arkiv och rymdljuden spelades in på Geofysiska observatoriet i Kiruna, nuvarande Institutet för rymdfysik där Ludwik Liszka var chef.
Till ljuden skapar Blomdahl ett collage av bilder som också hämtats från observatoriet i Kiruna. Det består av grafiska registreringar av satellitsändningar, av solbrus och av norrskenets och magnetfältens sus. Bildmaterialet är egentligen vetenskapliga rapporter men i samklang med ljuden blir materialet abstrakta och uttrycksfulla mönster. Bildsekvenserna gjorde Blomdahl i samarbete med Béla Thinsz på TV:s trickfilmsstudio och tonsättaren Ralph Lundsten.
Arbetet med Altisonans visar att Aniara inte var Karl-Birger Blomdahls enda verk där hans rymdintresse kom till uttryck. Altisonans markerar på ett tydligt sätt Blomdahls starka intresse för tekniken och forskningen som var en del av hans tid.
