Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendiater 2021

8 dec 2021 16 jan 2022

Varje år delar Maria Bonnier Dahlins stiftelse ut stipendier till unga svenska konstnärer för att stödja deras arbete. I år är det 35 år sedan det delades ut första gången. Stipendiater år 2021 är Tobias Bradford och Ferdinand Evaldsson. Utställningen på Bonniers Konsthall innebär en möjlighet för stipendiaterna att presentera sina arbeten i större skala samtidigt som nya och oväntade dialoger mellan konstnärskapen uppstår.

Tobias Bradford och Ferdinand Evaldsson delar intresset för psykologi, minnen och rädslor som de bearbetar i olika hantverksmässiga tekniker. I sina ateljéer utför konstnärerna ett tidskrävande arbete där motiv karvas, gjuts och målas fram i material som trä, gelatin och papier-maché. De fysiska och taktila processerna där handen möter materialet i ateljén förflyttas till utställningsrummet, där Bradfords rörliga skulpturala installationer förenas med Evaldssons pigmenterade träpaneler. Utställningen är uppbyggd som en visuell och ljudmässig helhet där de båda konstnärskapen framträder i friktionen mellan olika sinnestillstånd.

Tobias Bradford (f. 1993) lånar koncept från dockteater, illusionism och robotik. Genom rörliga och ljudande skulpturer utforskar han förhållandet mellan kroppen och maskinen, där människans begär kontra den teknologiska utvecklingen är ett genomgående tema. Verken är ofta självporträtt i form av kroppsdelar och musikinstrument som mekaniserats. I repetitiva rörelsemönster förkroppsligar skulpturerna minnen från barndomen, men också olika besattheter och tvångstankar. De förhållandevis meningslösa handlingar som skulpturerna utför (som darrningar eller knackningar) framstår som en lågmäld revolt mot samhällets evinnerliga prestations- och produktivitetshets. Konstnärens intresse för andevärldar och telepati gör sig påmint i verk som Restless (2019), ett självgående bord som vandrar i väg när det uppfattar mänsklig närvaro. Här kan de trådlösa signalerna liknas vid en form av utomvärldslig kommunikation.

Mekaniken i Tobias Bradfords skulpturer är alltid öppet redovisad och medvetet gjord som enkla hemmabyggen. På så sätt gestaltar han både kroppens och teknikens skörhet; som en cyborg eller människa-maskinvarelse mitt emellan domedagsprofetior och utopiska framtidsvisioner. Ett centralt verk i utställningen är Stage Fright (2021), en iscensättning av en konsert där det omaka bandet består av en nervös dragspelare, en arytmisk självspelande trumma, en keybordist som gömmer sig bakom en kitschig ridå – allihop förda av en sjungande and som glömt bort texten. Detta överskridande mellan ljud och bild, människa och maskin, komik och allvar är kännetecknande för Bradfords arbeten där mellanrummen leder fram till en serie överraskande möten.

Tobias Bradford, Stage Fright, 2021. Mekanisk installation. Installationsvy Huxley-Parlour Gallery, London.
Tobias Bradford, Stage Fright, 2021. Mekanisk installation. Installationsvy Huxley-Parlour Gallery, London.

Ferdinand Evaldsson (f. 1988) har en bakgrund som ikonmålare. Som 16-åring började han sin lärlingsbana och studerade den ortodoxa bysantinska stilen. Studierna ledde vidare till Kairo där han mitt under revolutionen 2011 fördjupade sig i den koptiska stilen, en tradition som återupptäcktes i mitten av 1900-talet efter att ha varit utdöd sedan 1500-talet. Demonstrationer och undantagstillstånd i Kairo varvades med stillsamma besök i några av världens äldsta kloster. Upplevelserna i klostren i Sinai med starka färger och små nischer där ljuset sipprar in, omringade av den dova sandfärgen, är något Evaldsson ständigt återvänder till i sin konst.

Ferdinand Evaldssons bildvärldar är kopplade till en personlig minnesförlust och kan förstås som monument över kampen att få kontroll över något som gått förlorat. Samtidigt som konstnären färdas genom sitt eget personliga minne förenar han det med det kollektiva minnet i förhållande till ikonmåleriet som hantverkstradition, där han fräser och hugger fram symboler och motiv i träpaneler. I utställningsrummet är ett storskaligt verk med titeln Fight Flight Freeze II (2020) nedpendlat från taket i tjocka mässingsfärgade kedjor och ger hans annars vägghängda arbeten en ny dimension. Titeln Fight Flight Freeze hänvisar till den term som myntades av den amerikanske fysiologen Walter Bradford Cannon för att beskriva den psykologiska reaktionen på upplevd fara. I det intilliggande galleriet visas ytterligare två storskaliga reliefer som är del i samma serie, varav en är klädd i mässingsplåt. Mässingen liksom den med saliv polerade pigmenterade ytan påminner båda om det stenliknande uttrycket hos ikonmåleriet.

Ferdinand Evaldsson, FIGHT FLIGHT FREEZE III, 2020. Målad trärelief. Gelatin, pigment på alträ, 200×200 cm.

Både Ferdinand Evaldsson och Tobias Bradford sysslar med en minneskonst där materialen är i ständig rörelse. Träet, gelatinet och färgpigmenten i Evaldssons målningar expanderar och sväller med tiden. Bradfords rörliga skulpturer låter och interagerar med besökarna i utställningsrummet. Tillsammans porträtterar verken personliga och kollektiva känslor (som skräck, längtan, kärlek och förundran) där själva hantverket blir ett sätt att greppa det egentligen ogripbara.

Juryns motiveringar

Gästjury 2021 är konstnären Jens Fänge och skribenten och curatorn Saskia Neuman.

Tobias Bradford
Med nervös energi och hackande rörelser bryter sig Tobias Bradfords skulpturer med mild humor ut ur det förväntade. De tar klivet från maskinteknik rakt in i det ömtåliga livet. I de skulpturala installationerna blottläggs förhållandet mellan teknologi och det okända. Absurt, melankoliskt, skört och känslosamt. I friktionen som uppstår i mötet mellan det groteska och det omsorgsfullt iakttagna alstras en värme som trots sin mekaniska gestaltning måste sägas vara djupt mänsklig.

Ferdinand Evaldsson
Ferdinand Evaldssons verk förenar antiken med nutiden. Genom mönster, ornament, djur och människokroppsdelar, arkitektur och geometriska former skapar konstnären motiv bortom denna värld, som kvarlevor från en annan tid tvingats in i samtiden. Med sina studier och erfarenheter av ikonmåleri förenar Evaldsson en tusenårig hantverkstradition med mer subtila skildringar av en svårfångad realitet. Utan behov av analysering eller avkodning uttrycker konstnären en utforskning i det personliga minnet. Genom att skapa närvaro i fysiska objekt binder Evaldsson samman sina egna minnen, som i samspel med varandra, förvandlas till ett uttryck som förtäljer både ett mörkare förflutet och en mer hoppfull framtid.

Biografier

Tobias Bradford är född i Örebro och erhöll sin kandidatexamen i fri konst från Goldsmiths, University of London, 2019. Bradfords arbeten hämtar ofta inspiration från dockteater, robotik och scenmagi för att skapa installationer och föremål som till synes uppfattas som autonoma. I dessa “självmedvetna” maskinskulpturer utforskar Bradford teman som hopplöshet, radikal optimism, obehag, nervositet, humor och den konstant skiftande gränsen mellan kropp och maskin i en samtid där teknologi, magi och mytologi blir allt svårare att hålla isär. Bradford har tidigare ställt ut på Kulturhuset i Stockholm, Accelerator, Huxley Parlour Gallery London och Supermarket Art Fair. Bradford är verksam i Stockholm och London.

Ferdinand Evaldsson är född i Sundsvall och erhöll masterexamen i fri konst från Konstfack 2020. Han är även utbildad ikonmålare vid Koptiska Institutet i Kairo. Evaldsson arbetar med målade träreliefer som tar sin utgångspunkt i antika hantverksmetoder. De är anakronistiska monument där ornamentik, mytologi, minne och psykologi smälter samman. Han har tidigare ställt ut på Konsthall C, ABF-Huset i Stockholm, Monopol By Appointment på Spritmuseum, Elastic Gallery och på Melanders i samarbete med Stockholm Konst. Evaldsson bor och är verksam i Stockholm.