Välkommen hem! / Andrea Pacheco González

Text av Andrea Pacheco González, forskare och curator baserad i Spanien, co-curator till Cosmonación – Modersberget.

En av de största utmaningarna de kommande decennierna kommer vara att anpassa den föråldrade synen på och konstruktionen av nationsbegreppet till de olika identiteter som formar dagens samhällen. Utställningen Cosmonación – Modersberget på Bonniers Konsthall, som först visats i en version med titeln Cosmonación i den chilenska paviljongen på den 60:e konstbiennalen i Venedig, presenterar den svensk-chilenska konstnären Valeria Montti Colques verk inom ramen för en global diskussion om mänskliga förflyttningar och territorium. Projektet är inspirerat av termen cosmonation, myntad av Michel S. Laguerre för att sätta ord på erfarenheten inom diasporagrupperna i USA kring nationell tillhörighet. Laguerre hävdar att människor i diasporor inte bryter banden med sina ursprungsplatser utan upprätthåller generationsöverskridande förbindelser genom kulturella, materiella och emotionella handlingar. I det avseendet är människor som fördrivits eller lever i diaspora en del av flera platser eller nationer – en cosmonation – där två eller flera geografiskt separata områden är sammanlänkade genom personliga livsberättelser.

Valeria Montti Colque tillhör den chilenska diasporan i Sverige. Hon är född i Stockholm 1978, två år efter att hennes föräldrar flytt från Pinochets diktatur och bosatt sig där. I Sverige fanns ett starkt stöd för Salvador Allendes störtade regering och många exilchilenare sökte sig hit. Hon växte upp i en förort som under 1980-talet blev en fristad för människor i exil från olika länder. Den unika sociala miljö som format hennes tidiga barndom – präglad av kulturell rikedom, solidaritet, socialt engagemang och nostalgi inför föräldrarnas hemland – har varit en konstant inspirationskälla för hennes konstnärliga praktik sedan hon i tjugoårsåldern började göra performance i stadsrummet.

Liksom många andra kvinnliga konstnärer använder Montti Colque sin kropp, och mer specifikt sitt maskerade ansikte, som en kamouflagestrategi i sammanhang där olika teknologier används för att särskilja och exkludera. Masken fungerar både som en sköld och en bro, den ger tillgång till ”andra sätt att existera” (Latour) som inte är definierade eller statiska utan i stället formade genom samspelet mellan olika kulturella fragment – likt en mosaik eller ett collage. I sitt arbete skapar hon ett utrymme där symboliska och materiella element från alla de nationer hon bebor möts. Dessa nationer inkluderar inte bara Chile och Sverige utan omfattar även de andinska samhällena och den afrikanska diasporan, som också är en del av hennes personliga biografi. Hennes metod blir en störning i de nationella identiteternas skenbart homogena karaktär. Som Stuart Hall skriver: ”Diasporiska subjekt är bärare av särskilda historier och kulturer, traditioner av uttryck, språk, texter och meningsvärldar som oåterkalleligt har format dem […]. Men spåren av hur dessa identiteter har formats är aldrig enstaka utan mångahanda och de motstår därför alltid att vara sammanhängande inom ett enda narrativ om tillhörighet.”

I både hennes mer intima verk, såsom målningar, teckningar och skulpturer, och de publika verken, till exempel performance, muraler och installationer, delar Montti Colque sin vision av en cosmonation befolkad av märkliga varelser, hybrida subjektiviteter och animerade objekt. Dessa figurer är alltid på väg eller på en resa mot en odefinierad destination och förkroppsligar identitetens flytande, mångfacetterade natur.

Cosmonación har kommit till stånd genom ett samarbete mellan Chiles kultur-, konst- och kulturarvsdepartement och Bonniers Konsthall. Men utställningen är också resultatet av det arbete och systerskap som omger Montti Colques konstnärliga praktik – en praktik som kopplar samman världar och kanaliserar det som mänskligheten akut behöver återta. Många händer och hjärtan kom samman för att skapa Mamita Montaña, en monumental textilskulptur född ur nostalgi och konstnärens längtan efter att uppleva en andinsk horisont i nordiska landskap. Verket växte kollektivt och Mamita Montaña kan ses som en symbolisk tillflyktsort för alla kroppar och identiteter som bebor den föreställda nationen bortom de officiella nationalstaternas begränsningar. Textilkonstnären Elvira Espejo Ayca använder aymara-uttrycket yanak uywaña för att beskriva ”den gemensamma kulturvården”, ett nedärvt koncept som hjälper oss att förstå verkets djupa symbolik.

I utställningen på Bonniers Konsthall möter vi också en procession av karaktärer och keramiska figurer som ingår i konstnärens rika universum. De är gudomliga väsen, mytologiska och sällsamma varelser som har tagit ett kliv hit från en skissbok, från en familjestund i köket eller en magisk ritual för snön. I ett av de nya videoverken tar sig en kvinna an den mödosamma klättringen mot bergstoppen. Vad letar hon efter? Och hur många gånger måste hon försöka klättra upp? Hennes kropp är ett territorium befolkat av drömmar och minnen; däri ligger hennes styrka. I utställningen Cosmonación – Modersberget smälter naturens landskap samman med det urbana och den kollektiva sorgen över en lång förflyttning förvandlas till en karneval. Kom in! Välkomna att utforska denna personliga geografi som förbinder två folk. Välkommen hem! Fira mångfaldens hoppfulla skönhet med oss.


Bild: Valeria Montti Colque, Under Carlitos Vingar (detalj), 2024