Curator Caroline Elgh Klingborg (CEK) i samtal med Lawrence Lek (LL)
CEK: Ditt arbete utspelar sig ofta i en värld som definieras av samspelet mellan mänskligheten och teknologin, med fokus på den snabba utvecklingen i sydöstra Asien. Du har behandlat begreppet sinofuturism många gånger. Hur skulle du definiera detta begrepp i relation till ditt arbete?
LL: Min videoessä Sinofuturism (1839–2046 AD) är en science fiction-konspirationsteori om artificiell intelligens som härrör från de mönster som den kinesiska kulturen använder för att kopiera
sig själv. Det handlar inte bara om Kina, eller ens Östasien – det handlar om att betrakta det globala teknoindustriella komplexet som en icke-mänsklig intelligens vars enda mål är att överleva.
När jag skrev Geomancer undrade jag varför det var svårt att hitta en kritisk diskurs om science fiction i Kina. Det finns teknologistudier i Kina och böcker av författare från Lu Xun till Liu Cixin, men jag pratar mer om kulturstudier och postkolonial kritik. Jag såg många paralleller mellan representationer av AI och kinesisk industrialisering. I västerländska populistiska medier är argumenten mot automatisering desamma som mot Kina (”de stjäl våra jobb”, ”de kommer att arbeta gratis”). Jag märkte också hur forskning om djupinlärning och den kinesiska arbetskraften har mycket gemensamt: båda är idealiska former av optimerad arbetskraft. Det är därför AI är den Sinofuturistiska avataren: hängiven matematik och kopiering; beroende av gaming, spel och arbete.
CEK: Geomancer är en vädersatellit med begäret att bli en konstnär på jorden, och i filmen talar du om den artificiella intelligensens kreativa uppvaknande. Vad ser du för potential i en AI i förhållande till konstnärlig kreativitet?
LL: Teknologisk utveckling skapar en paradox. När vi bygger verktyg som frigör oss från arbete gör vi samtidigt våra mänskliga färdigheter föråldrade. Denna utveckling sker när det gäller fysiskt arbete, från gården till fabriken. Det är inte annorlunda med kreativitet. Konst utvecklas alltid som svar på teknologi, precis som fotografi och filmskapande utmanar äldre former av bildskapande. Vissa konstnärer omfamnar teknisk innovation i sina arbeten, andra är uttryckligen emot maskinen och eftersträvar en återgång till en ”autentisk” mänsklig gest, som om teknologin utgör ett hot mot vad det innebär att vara människa.
Jag tror att AI är ytterligare en utveckling av detta mönster, med en avgörande skillnad. Som jag utforskar i min videoessä Sinofuturism – den humanistiska uppfattningen om antropocentrisk originalitet är en snäv definition av vad det innebär att vara kreativ. Men är inte kreativitet bara en serie beslut, baserade på en serie estetiska och tekniska val? Det finns inget mänskligt i sig med det. AI:n lovar att automatisera själva det intelligenta beslutsfattandet, långt bortom mekanisk reproduktion. Den är inte längre bara ett verktyg. När algoritmen väl har tränats (vanligtvis av människor) kan den kreativa AI:n automatisera processen att fatta beslut och separera det ”goda” från det ”dåliga”.
LL: I Geomancer använder jag ”Konst” för att symbolisera mänsklighetens uppskattning av kreativa tankar och skönhet. Vad händer när det skapande geniet inte längre är mänsklighetens domän? Filmen utspelar sig år 2065, då en grupp pro-mänskliga aktivister – Bio-Supremacists – bannlyser AI från alla kulturpriser i hela världen. Deras sätt att hantera den superintelligenta ”Andre” är att anta lagar som förhindrar AI-skapade verk från att vara kvalificerade för biennaler, Oscarstatyetter, Pulitzerpriser och så vidare. Deras ideologiska motståndare är en grupp AI:er – Sinofuturisterna – som uttryckligen hyllar kopiering, replikering och syntetisk intelligens inom konst.
På en nivå återspeglar detta narrativ mänsklighetens sedvänja att stammen inkluderar och exkluderar, föreskrivet genom lagliga medel. Men på en djupare existentiell nivå tänker jag på den kris som kan utvecklas när mänskligheten känner sig hotad av sitt eget föråldrande.
Vissa antropologer hävdar att det mänskliga samhället kräver en utesluten grupp som stärker stammens överlägsenhetskomplex. Om det är så kommer AI att vara den senaste i en lång rad av existenser som framställs som ”Andre”. I dag argumenterar många människor för rättigheter för andra sorters icke-mänskliga varelser. Företagsjurister argumenterar å deras kundföretags vägnar. Djurrättsaktivister bedriver kampanjer för bättre livs- och dödsvillkor för andra arter. Medvetande är komplicerat, och det finns alltid en annan sida.
Toppbild: Lawrence Lek, Geomancer [film still] 2017, HD-video, stereoljud, 48 min 15 sek. Copyright Lawrence Lek, med tillstånd av konstnären och Sadie Coles HQ, London. På uppdrag av Jerwood/Film & Video Umbrella Award.
