jag talar
räfflat creppat
rent ut
utan mystifikation som gasellbuksfärgat groddgrönt
krossat apelsinkött
rosa gula eller äppelgröna
omsorgsfullt rakt, 2011
Med väggar helt i glas blir det som sker i Spetsen lika mycket till för Torsgatans trafikanter och banvallens tågresenärer som för besökarna inne i konsthallen. Transparensen och de böjda formerna gör att Spetsen bär på enorma möjligheter men också stora utmaningar för konstnären som tar sig an den. Det är ett knepigt utställningsrum – och just därför så intressant. Astrid Svangrens måleri bär på inre spänningar och motsättningar.
Föreställande ställs mot abstrakt. Skirt tecknande ställs mot kladdigt, grovt påläggande av färg. Historier och teman ställs mot den spontana rörelsen. På senare tid har Astrid Svangrens måleri letat sig ut i rummet. Nya underlag och material undersöks – plexiglas som lutas mot väggen, objekt som påminner om möbler, ritfilm och tyger som veckas och spänns. Hon gör själva utställningsrummet till en del av sitt måleri – eller om man vänder på det – hennes måleri skapar en rumslig inramning till besökarens upplevelse av rummet, i det här fallet Spetsen.
