1960-talet markerade början på en enormt aktiv konstnärlig period i Brasilien som inte enbart omfattar bildkonst utan också film, musik, poesi och design. Sammansmältningen av konst och populärkultur fick snabbt namnet Tropicália efter Hélio Oiticicas nyskapande installation från 1967. Oiticicas verk innehöll redan vid den här tiden audiovisuellt material och filmmediet snabbt blev en viktig uttrycksform för det brasilianska avantgardet. Hélio Oiticica var en av de banbrytande konstnärer som tillsammans med Lygia Clark och Lygia Pape utvecklade metoder för konstskapande som upphävde avståndet mellan konstobjektet och betraktaren. Med fokus på kroppen – både den individuella och den kollektiva – strävade de efter att nå känslomässiga förnimmelser och en känsla av totalkonst.
Perioden som ramar in utställningen var en tid av militärdiktatur där fysiskt och psykiskt våld var en del av människornas vardag. Regimens påtryckningar på kroppen påverkade konstnärernas arbete, både rent konkret (många blev till slut tvingade att leva i exil) och tematiskt. I utställningen ser vi exempelvis hur konstnärerna använde maskerad och karneval för att förklä sina politiska åsikter i humor och glädje. Som bakgrund finns också tankarna från Det antropofagiska manifestet som skrevs av poeten Oswald de Andrade 1928 som förespråkade en ”kulturell kannibalism” och som utlöste hela den moderna konströrelsen i Brasilien.
Filmerna i Erfarenheter är presenterade som ett collage av rörliga bilder som besökaren kan röra sig emellan. Betraktarens erfarenhet och upplevelse var viktig för konstnärer som Hélio Oiticica och i dialog med hans verk strävar utställningen efter att skapa en visuell helhetsupplevelse samtidigt som det är möjligt att fördjupa sig i varje enskilt verk.
