Andreas Eriksson

29 jan 23 mar 2014

Se hela konstnärssamtalet med Andreas Eriksson här.

Det är svårt att inte beröra Andreas Erikssons tillvaro i ateljén på Kinnekulle i Västergötland, särskilt med tanke på att de flesta av hans motiv ger associationer till naturen. I början av 2000-talet bytte han ett liv i konstnärsmeckat Berlin mot en avskild tillvaro, inte för att han vill leva isolerat, utan för att han utvecklade en överkänslighet mot elektricitet. Hans strövtåg i det urgamla landskapet kring Kinnekulle återfinns i hans bilder. Även på Bonniers Konsthall har han låtit det som finns i den direkta omgivningen framträda i konstverken.  Utställningen har vuxit fram som en manifestation av hopfogandet av två platser. Dels konstnärsateljén, med sin utsikt mot Vänerns vatten, dels Bonniers Konsthall i det urbana Stockholm.  I sin första stora separatutställning på en institution i Stockholm har han utgått från vinterljuset kring konsthallen och byggt en utställning som visar hela hans konstnärliga bredd med måleri, fotografi, skulptur, film och textil.

Bonniers Konsthall visade Andreas Eriksson för första gången redan 2009 i utställningen Livsformer. Det var en av våra första grupputställningar som i samtidskonsten sökte efter spåren av den amerikanska konstnären Robert Smithsons tankar om en större geologisk tid utanför människans snabbt tickande klocka. Kosmos, jorden och mineralernas långsamma urverk slår fortfarande i Andreas Erikssons verk. I sina målningar bygger han upp strukturer av penseldrag, lager och färgblock som kan läsas som landskap, jordlager, mossfibrer, bladceller, eller kanske den bild som fastnar på näthinnan när man tittat på bländande vit snö.

ae_painting_633
Andreas Eriksson, Västerplana Storäng I, 2013. Olja på duk.

Andreas Eriksson har använt vinterljuset och den snötäckta vyn från Bonniers Konsthall ner mot tågspåren som förlaga till sitt nya verk – tre vävar i damast. I stället för oljefärg har han den här gången skapat sina bilder av fint lingarn. Damasttekniken uppfanns på 1600-talet och används främst till bordsdukar och servetter. Med tekniken är det möjligt att skapa reliefeffekter som rimmar fint med hur snön lägger sig i landskapet. Till sin hjälp har han haft vävmästare Hans Thomsson som tolkat fotoförlagan vid vävstolen. Verken har sedan fått sin slutliga form i Handarbetets Vänners ateljé ute på Djurgården i Stockholm, där infärgade detaljer har broderats för hand.

I samband med utställningen kommer en katalog utgiven av Walther Koenig Verlag. Utställningen görs tillsammans med Trondheim Kunstmuseum, Centre PasquArt, Biel och Reykjavik Art Museum. Med stöd från Nordiska kulturfonden. Läs mer om katalogen.

IMG_3465
Andreas Eriksson, Roundabouts, utställningskatalog