Utställningen presenterar den bredd som finns inom rörlig bild i samtidskonsten idag; alltifrån en filmisk dröm på åtta minuter till en timmes klassisk dokumentär. Den röda tråden som löper genom verken är konstnärernas övertygelse om kulturens unika röst i samhället. I sina filmer använder konstnärerna sig av redan existerande verk – inom musik, film och konst – för att aktualisera samtida och historiska händelser av både politisk och existentiell karaktär. Filmerna visas i två veckor vardera och är gjorda av internationellt verksamma konstnärer vars verk aldrig tidigare visats i Sverige.
27 jan-7 feb Guido van der Werve, Nummer zes: Steinway grand piano, wake me up to go to sleep and all the colors of the rainbow (17 min)
I Nummer zes: Steinway grand piano, wake me up to go to sleep, and all the colors of the rainbow drömmer Guido van der Werve om den eftertraktade Steinwayflygeln som började tillverkas 1853. Filmen är en hyllning till den klassiska musiken samtidigt som den ger en historisk tillbakablick över ett kommersiellt företags framgångar. Van der Werves egen bakgrund som pianist illustreras när han tillsammans med dirigent och orkester framför Chopins pianokonsert i E moll på en äkta Steinway i den egna lägenheten.
Guido van der Werves filmer tar sin utgångspunkt i en historisk och romantisk melankoli där äldre tiders kompositörer finns närvarande.
Sedan 2003 har konstnären valt att numrera sina filmer precis som kompositörer gör inom den klassiska musiken.
10-21 feb Artur Zmijewski, Sculpture Plein-air, Swiecie (25 min)
För Sculpture Plein-air, Swiecie har Artur Zmijewski bjudit in konstnärer och stålarbetare att samarbeta. De sju konstnärerna är verksamma i olika delar av Polen och arbetarna kommer från den lilla staden Swiecie, som befinner sig långt ifrån dagens konstscen. Uppgiften som Zmijewski gav dem var att tillsammans skapa offentliga konstverk. Till sin hjälp fick de material, verktyg och verkstäder som ett företag sponsrat projektet med. Idén baseras på liknande samarbeten som tog plats i polska Elblag under 1960-talet. Konstnärer och arbetare förenades då i en gemensam tro på ett klasslöst samhälle och ett förbund mellan konstnärligt skapande och industriarbete. Artur Zmijewski iscensätter sociala experiment där han bjuder in människor – ofta marginaliserade och utsatta – med olika nationell, religiös och ideologisk tillhörighet för att uttrycka sig tillsammans.
24 feb-7 mar Ursula Mayer, Le Déjeuner en Fourrure /The Lunch in Fur (8 min)
Le Déjeuner en Fourrure / The Lunch in Fur är en iscensättning i ett modernistiskt glashus där tre kvinnliga ikoner från det tidiga 1900-talet möts: fotografen Dora Maar, konstnären Meret Oppenheim och artisten Josephine Baker. Kvinnorna återberättar olika händelser ur livet och minnena förväxlas genom gåtfulla omtagningar. Dröm och verklighet sammanblandas när kvinnorna rör sig runt i huset och vidrör olika objekt hämtade från surrealisternas bildvärldar. Filmens titel är hämtad från Meret Oppenheims pälsbeklädda tekopp som är ett känt surrealistisk konstobjekt.
10-21 mar Manon de Boer, Attica (10 min)
I Attica förmedlar Manon de Boer historien om gisslandramat på det amerikanska fängelset Attica 1971 genom kompositören Frederic Rzewskis två musikstycken. Texterna som Rzewski använder är direkt hämtade från uttalanden av internerna som var med under våldsamheterna. En av internerna berättar att för honom är händelsen på Attica inte avslutad, den kommer alltid att finnas framför honom. Gisslandramat rönte stor uppmärksamhet och de Boer intresserar sig för den politiska sprängkraften som uttrycks i Rzewskis täta musik. De Boer låter en kvartett framföra musiken framför kameran. Hon inleder med att filma musikerna och gör sedan en 360 graders panorering av rummet. Kameran filmar genom en spegel och skapar en rumslig förskjutning. Tid och rum har upphävts.
I Manon de Boers filmer möter vi musiker, dansare, intellektuella och konstnärer som framför olika verk. Lyhört överför de Boer dessa verk till filmens medium och skapar filmer med starkt fokus på rytm, takt, upprepning och avbrott. Man kan säga att de Boer materialiserar tid genom våra kulturyttringar.
24 mar-4 apr Teresa Hubbard & Alexander Birchler, Grand Paris Texas (54 min)
I Grand Paris Texas målar Teresa Hubbard och Alexander Birchler upp ett porträtt av den tyske regissören Wim Wenders kultfilm Paris, Texas från 1984. Filmen handlar om en man som kommer tillbaka till sin fru och son efter att spårlöst varit försvunnen i fyra år. Han talar om att han köpt mark i staden Paris i Texas och drömmer om att bygga hus där. Vid sidan om Wenders film berättar Teresa Hubbard och Alexander Birchler en historia om den isolerade staden Paris, dess invånare och den övergivna biografen Grand. Konstnärerna använder Paris, Texas som sammanbindande tema, de lyfter fram allt som omgärdar filmen; från visningssituationen i biografer och filmteknik till personligt färgade minnen och nostalgi. Konstnärerna Teresa Hubbard och Alexander Birchler jobbar med fotografi och film – både som medium och återkommande tema. I deras verk, som rör sig mellan iscensättning och dokumentation, finns det ofta referenser till kända spelfilmer och regissörer.
Onsdagskvällar med konstnärssamtal
I samband med att filmerna i Projektioner premiärvisas för en svensk publik, bjuder Bonniers Konsthall på konstnärssamtal med upphovsmännen och -kvinnorna. Under fem onsdagskvällar berättar konstnärerna om de aktuella verken och sina konstnärskap i samtal med konsthallens curatorer.
27 jan: Guido van der Werve
11 feb: Curator Aneta Szylak om Artur Zmijewskis konstnärskap
3 mar: Ursula Mayer
10 mar: Manon de Boer
24 mar: Teresa Hubbard & Alexander Birchler
Med stöd från Österrikes ambassad , Swiss Arts Council, Schweiziska ambassaden, USA:s ambassad, Hollands ambassad
