Angela Detanico och Rafael Lain
Konstnärsduon Detanico & Lain arbetar mycket med språk, främst med typografi. New Roman Times (2011) är en omdaning och kullkastning av det klassiska typsnittet Times New Roman. SATOR AREPO TENET OPERA ROTAS (2011) är en bearbetning av en mystisk latinsk palindrom, som kan skrivas ut i en kvadrat och läsas från alla håll. Detanico och Lain har skapat ett eget, kodat alfabet och skrivit palindromen med betongplattor på golvet.
Angela Detanico (1974) och Rafael Lain (1973) är en konstnärsduo från Brasilien som bor och är verksamma i Paris. Ett urval av deras soloutställningar på senare år är Galería Moro, Santiago (2010), Jeu de Paume, Paris (2008) och Museu de Arte da Pampulha, Belo Horizonte, Brasilien (2008).
Maurício Dias och Walter Riedweg
I Juksa (2006) skildrar Maurício Dias och Walter Riedweg ett möte med de få invånarna som bor kvar på den avbefolkade ön Sørfugløya utanför Nordnorges kust. Intervjuerna sammanfogas med en äldre, svartvit dokumentär om öns bofasta som gjordes för norsk television flera decennier tidigare. Tillsammans formar filmerna berättelsen om Sørfugløyas historia.
Maurício Dias och Walter Riedweg är en konstnärsduo med rötter i Brasilien och Schweiz. Dias är född år 1964 i Rio de Janeiro, Brasilien, och Riedweg är född år 1955 i Lucerna, Schweiz. De har arbetat tillsammans sedan 2003. Juksa visades för första gången på Lofoten International Arts Festival i Norge år 2006. Utställningar i urval är Dias & Riedweg – Americas Society New York (2009), Documenta 12 Kassel, TYskland (2007), Dias & Riedweg – Macba, Museum of Contemporary Art Barcelona, Barcelona (2003), 48e Venedigbiennalen (1999) och São Paulobiennalen åren 1998, 2000 and 2002.
Eugenio Dittborn
Sedan 1984 har Eugenio Dittborn skapat verk som han kallar för Airmail Paintings – collage konstruerade av fotokopior och andra billiga, enkla material, fastsydda på textiler. Verken viks ihop i speciella kuvert som skickas från plats till plats med vanlig post – på 80-talet en stark kommentar till Chiles diktaturregim som reglerade resandet. Under resans gång samlar verken på sig ny mening, likt souvenirer. I utställningen visas The Internment of Malevitch II(Airmail Painting No. 116, 1995-98) och The 26th History of the Human Face (Miti Mota)(Airmail Painting No. 149, 2002-03).
Eugenio Dittborn föddes 1943 i Santiago i Chile där han fortfarande bor och verkar. Han startade sin karriär under militärdiktaturen i Chile och fann att hans Airmail Paintings [Flygpostmålningar] blev ett sätt att bryta en isolerad tillvaro och komma runt det byråkratiska systemet. Genom att skicka sina målningar till gallerier över hela världen kunde han trots diktaturen vara en del av en internationell konstvärld. I hans första stora retrospektiva utställning på Witte de With i Rotterdam, Holland (1993) visades över 80 Airmail Paintings från de senaste decennierna. Andra utställningar i urval är IV Bienal de la Habana, Havana (1991), The New Museum for Contemporary Art, New York (1991), Dokumenta 9, Kassel, 1992, the Museum of Contemporary Art in Sydney (1993). Verk av Eugenio Dittborn ingår i flera stora museisamlingar, bland annat Tates i London och Moderna Museets i Stockholm.
Öyvind Fahlström
Öyvind Fahlström var konstnär, poet, författare, dramatiker och kompositör. Han var oerhört produktiv, och en av de mest framstående gestalterna inom svensk experimentell konst under 1900-talet. Han föddes 1928 i São Paulo, Brasilien, son till en norsk far och en svensk mor. 1939 befann sig den tioårige Fahlström hos släktingar i Sverige dit han rest ensam utan sina föräldrar. När Tyskland invaderade Polen och andra världskriget bröt ut, blev det omöjligt för honom att resa hem igen. Senare i livet levde han bland annat i New York, Paris och Rom, men han kom aldrig tillbaka till Brasilien.
Dominique Gonzalez-Foerster
Dominique Gonzalez-Foersters Textorama (2011) har sin grund i en utställning hon gjorde på Hispanic Society of America 2009-2010. Utställningen relaterade till institutionens berömda forskningsbibliotek. Den kalligrammatiska väggen är en undersökning av och fortsättning på detta bibliotek, med utdrag och citat från såväl kanoniska som okända verk på olika språk.
Dominique Gonzalez-Foerster är född 1965 i Strasbourg. Hon bor och verkar i Paris och Rio de Janeiro. Bland hennes senaste separatutställningar finns Centre Georges Pompidou, Paris (2002); Tate Modern, London (2008) och Kunsthalle Zürich, Zürich (2004).
Cao Guimarães
Cao Guimarães långfilm Ex Isto (2010) är inspirerad av hypotesen i Paulo Leminskis experimentella roman Catatau från 1975: Vad hade hänt om René Descartes hade följt med holländaren Moritz av Nassau till Brasilien på 1600-talet? Vi får följa filosofen på en svindlande och exotisk resa, fylld av upptäckter, hallucinogena örter och ett slutligt konfronterande av sina egna tvivel.
Cao Guimarães är filmskapare och konstnär. Han föddes 1965 i Belo Horizonte i Brasilien, där han bor och verkar. Hans arbeten ingår i samlingarna på konstinstitutioner som Tate Modern i London, MoMa och Guggenheim i New York och Fondacion Cartier i Paris. Han har bland annat deltagit i de 25:e och 27:e internationella São Paulo-biennalerna, filmfestivalen i Cannes (2005), Sundance Film Festival (2007) och Rio International Film Festival (2001, 2004, 2005, 2006).
Laura Lima
I Laura Limas verk är människokroppen inte skild från annat material. Det ser vi tydligt i Marra (1996/2011), som är en del av Limas serie MAN=flesh/WOMAN=flesh. I Marra brottas två nakna män i utställningsrummet. De är förenade av en huva som både anonymiserar och förblindar dem. Allt handlar om dessa kroppar och om kampen, eller samspelet, mellan dem.
Laura Lima är född 1971 i Governador Valadares, Brasilien. Hon bor och verkar i Rio de Janeiro. Utställningar i urval11 Rooms på Manchester Art Gallery i Manchester, Storbritannien; 11e Lyonbiennalen (2011); La Centrale, Montreal (2010); Grande på Casa França Brasil i Rio de Janeiro (2010); Scape på A Gentil Carioca, Rio de Janeiro (2008) samt 24e och 27 São Paulobiennalerna.
Arto Lindsay
I en timme under vernissagen av Spiralen och Kvadraten förvandlade Arto Lindsay utställningsrummen till en konsertsal/klubb.
Melvin Gibbs – bas
Juninho Costa – gitarr
Marivaldo Paim – percussion
Guillermo Brown – trummor
Arto Lindsay är en mångfacetterad musiker, som under flera decennier har korsat geografiska och musikaliska gränser. Mycket av hans inspiration kommer från brasiliansk musik, men också från den brasilianska konsten då han själv länge har varit verksam som både konstnär och curator. Arto Lindsay spelar på öppningen av Spiralen och kvadraten.
Arto Lindsay är född 1953 i Richmond, Virginia. Han bor och verkar i Rio de Janeiro.
Dora Longo Bahia
AcordaLice/wAkupaLice (2006) refererar till och blandar samman Lewis Carrolls Alice i Underlandet och James Joyces Finnegans Wake och Odysseus. Installationen med filmer, ljud och text låter besökaren träda in i en gåtfull och skruvad värld med oklara gränser mellan fiktion och verklighet.
Dora Longo Bahia föddes i São Paulo där hon bor och verkar. Separatutställningar I urval är Trash Metal på Galeria Vermelho, São Paulo (2010) och Escalpo carioca e outras canções på Centro Cultural Banco do Brasil i Rio de Janeiro, (2006).
Renata Lucas
I Plan de Evasión (Flyktplan) har Renata Lucas tagit sidor den argentinske författaren Adolfo Bioy Casares roman med samma titel, och bundit in dem igen i ett urval böcker i konsthallens shop. På omslagen är ingreppet osynligt och det är omöjligt att i förväg veta vilka böcker som blivit förändrade.
Renata Lucas är född 1971 i Ribeirão Preto, Brasilien, och bor och verkar i São Paulo. Hennes verk har bland annat vistats på Tate Modern (2007), Sydneybiennalen (2008), den 53:e Venedigbiennalen och på KW Institute for Contemporary Art i Berlin (2010).
Cinthia Marcelle
I filmer, installationer, fotografier och performance leker Cinthia Marcelle med perspektiv för att framkalla geometriska mönster i vardagliga situationer. Som i videoverket Ao Plano (2010-2011) där fyra lastbilar gång på gång försöker parkera i en kvadrat, och kamerans fågelperspektiv gör att vi ser skeendet på ett helt annat sätt än åskådare på marken.
Cinthia Marcelle är född 1974 i Belo Horizonte i Brasilien, där hon bor och verkar. Utställningar i urval är 9e Lyonbiennalen (2007) och 29e São Paulobiennalen (2009).
Rodrigo Matheus
Rodrigo Matheus verk undersöker representation och perception i konsten och naturen. I Nature of Construction (2011) är ett metallnät uppspänt mellan klykorna på ett träd. Sådana nät används över fönster i Brasilien för att barn inte ska kunna ramla ut. Det andra verket – The Landscape – är ett slags diorama, där en landskapsmålning i bakgrunden kontrasterar mot de äkta, men i en konsthall onaturligt uppställda, grenarna och plantorna i förgrunden.
Rodrigo Matheus är född 1974 i São Paulo, Brasilien, där han bor och verkar. Utställningar i urval är på Galeria Silvia Cintra & Box 4, Rio de Janeiro (2010); Galeria Fortes Vilaça, São Paulo (2008) samt Galeria Casa Triãngulo, São Paulo (2005).
Cildo Meireles
I Cildo Meireles Casos de Sacos hänger papperspåsar, med sina respektive rymdmått noggrant tryckta på framsidan, på en lina tvärs genom utställningsrummet. Varje påse innehåller alla övriga påsar, så att de utanpå har olika storlek och form, men ändå väger exakt lika mycket.
I rio oir spelar den ena sidan vinylskivan ljudet av en flod. På den andra sidan hörs ljudet av skratt. På portugisiska betyder ”rio” både ”flod” och ”jag skrattar” och hopskrivet blir orden en palindrom – ”rio oir”.
Cildo Meireles föddes i Rio de Janeiro där han fortfarande bor och verkar. I fyra decennier har han varit en av nyckelpersonerna inom konceptuell konst.
Under militärregimen i Brasilien var Meireles arbeten starkt kritiska mot regimen och dess censur. 1969 var han en av grundarna av Experimentella enheten på Museu de Arte Moderna i Rio de Janeiro och på 1970-talet var han redaktör för konsttidningen Malasartes. En retrospektiv utställning med hans arbeten visades på the New Museum of Contemporary Art i New York 1999 och reste sedan vidare till Museu de Arte Moderna i Rio de Janeiro och Museu de Arte Moderna i São Paulo. 2008 var Meireles den första brasilianska konstnären att ha en retrospektiv utställning på tate Modern i London. Utställningen reste sedan vidare till Museu d’Art Contemporani i Barcelona och senare till Museo Universitario Arte Contemporáneo (MUAC) i Mexico City.
João Modé
João Modés rökelsespiraler i verket Vanish har kort livslängd. Samlade i kluster antänder den ena spiralen den andra till dess att bara aska återstår.
João Modé föddes 1961 i Rio de Janeiro där han bor och arbetar. Han deltog i den 28e São Paulobiennialen (2008), och i Pragbiennalen (2003). Flera av hans projekt, som REDE och Constelaçõe involverar publiken på ett direkt sätt. Utställningar i urval är Connect – A Gentil Carioca, IFA Galerie, Berlin och Stuttgart (2010-2011); Brazilian Summer. Art & the City, Museum Het Domein, Sittard, Holland (2008) och Stopover, Kunsthalle Fribourg, Switzerland (2006). João Modé var en av grundarna till Visorama, en grupp som på 1990-talet organiserade uppmärksammade debatter kring frågor om samtidskonst.
Fabio Morais
Titeln Uma linha, ou duas (2010) betyder ”En linje, eller två”. Ett rött streck på väggen övergår i ett orange, och söker sig ut till och sammanbinder de andra verken längs konsthallens väggar. Carta a um jovem poeta (2004) består av urklippta bokstäver från handskrivna brev, vykort och anteckningsböcker som klistrats samman till den exakta ordföljden i det första brevet i Rainer Maria Rilkes bok Brev till en ung poet. Sidorna är skrivna med 62 olika handstilar under en period på 99 år.
Fabio Morais är född 1975 i São Paulo, där han bor och verkar. Morais senaste separatutställning var 2010 på Galeria Vermelho i São Paulo. Samma år deltog han i den 29:e São Paulo-biennalen.
Rivane Neuenschwander
Rivane Neuenschwander använder vardagliga material och företeelser i verk som rör sig runt teman som resor, översättning och förgänglighet. I First Love (2005/2011) får besökaren beskriva sin första kärlek för en rekonstruktionstecknare som skapar en ”fantombild” – en bild som vandrat en lång väg genom minnet.
Gastronomic Translations (2005/2011) utgår från en inköpslista som konstnären hittade i Frankfurt. Hon skickade den till två svenska stjärnkockar som tillsammans med sina respektive lag skapade en festmåltid av enbart de ingredienser som fanns på listan. På vernissagen kunde konsthallens gäster smaka på resultatet:
Team Brasserie Le rouge under ledning av Marco Baudone och Fredrik Larsson
Poulet roti ”Salsa vert”
Ugnsrostad gårdskyckling, vinägerstekta tomater, parmesan och
salladscrème
Cantaloup aux noix
Salsa med Cantaloupmelon,
tomat och rostade nötter
Team Restaurang Kungsholmen under ledning av Magnus Persson
Grillat majskycklingbröst med oregano, parmesancremé och
90graders tomater
Melonsalsa
Saltrostade pistagenötter
Gastronomic Translations genomfördes i samarbete med restaurang Spetsen.
Rivane Neuenschwander är född 1967 i Brasilien, där hon bor och verkar. Separatutställningar i urval är A Day Like Any Other på Mildred Lane Kemper Art Museum, Washington University i Saint Louis, USA (2010) och New Museum, New York (2010); Dominó Caníbal, PAC MURCIA (2010); Rivane Neuenschwander, Sala Verónicas, Murcia, Spanien och At a Certain Distance, Malmö Konsthall, Malmö. Under 2011 deltar hon i Untitled: 12e Istanbulbiennalen och i Our Magic Hour: How Much of the World Can We Know, Yokohamatriennalen.
Natascha Sadr Haghighian
Mikroskopet har byggts om så att i stället för att se något i det, hör man The Police-låten Every Breath You Take. Foldern som följer med verket återger ett samtal mellan konstnären och vetenskapsfilosofen Evelyn Fox-Keller, och diskuterar hur vetenskapsinstrument som mikroskopet har påverkat vår syn på verkligheten.
I stället för en biografi önskar Natascha Sadr Haghighian rikta läsarens uppmärksamhet mot bioswop.net. Påwww.bioswop.se kan konstnärer och andra kulturutövare låna, byta och sammanställa CVn för olika ändamål. Webbplatsen gick online i oktober 2004 och är ett pågående arbete. Målsättningen är att alltfler människor byter CVn för representativa ändamål som kataloger etc. Projektet syftar att skapa ännu mer ”överskott” inom denna del av den konstnärliga produktionen. Bioswop hoppas kunna underminera syftet med konstnärers CVn och meritlistor, eller åtminstone göra dem något mer underhållande att läsa.
Rirkrit Tiravanija
Rirkrit Tiravanijas verk Untitled 2011(police police potato grease) är en silkscreen-workshop i konsthallens entré, där våra besökare kan få en personlig och unik t-shirt tryckt av en av våra värdar. Trycken är på olika språk – men något verkar ha gått fel i översättningen.
Rirkrit Tiravanija är född 1961 i Buenos Aires, Argentina. Han bor och verkar i New York, Berlin och Bangkok. Tiravanija var vinnaren av Absolut Art Award 2010 och Guggenheimmuseets Hugo Boss-pris 2005. Han har nyligen haft retrospektiva utställningar på Kunsthalle Bielefeld och på Museum Bojmans Van Beuningen i Rotterdam, den senare har även visats i Paris and London. Tiravanija är också ordförande i ett pedagogisk-ekologiskt projekt känt under namnet The Land Foundation i Chiang Mai i Thailand.
Haegye Yang
Three Kinds in Transition (2008) är ett bildspel med 235 bilder. Föremål med liknande former – fotbollar, glober, polyedriska origamiföremål – upplöses och omvandlas till varandra. Circular Flats (2010) är tre ljusskulpturer; enkla, vita ställningar i metall, klädda med fjädrar, textilier, kablar och andra material.
Haegue Yang är född 1971 i Seoul och bor och verkar i Berlin. Separatutställningar i urval är Teacher of Dance,Modern Art Oxford (2011); Arrivals, Kunsthaus Bregenz (2011); Voice and Wind, New Museum, New York (2010), Voice over three, Artsonje Center, Seoul (2010); Integrity of the Insider, Walker Art Center, Minneapolis (2009); 53e Venedigbiennalen (2009) och Siblings and Twins, Portikus, Frankfurt (2008).
