Tarek Atoui
Ljudkonstnären Tarek Atoui ser på oljud som en gränsöverskridande företeelse. Han ligger bakom flera uppmärksammade performance och musikaliska kompositioner. På jakt efter instrument som var lätta, enkelt gick att ta isär och resa med började han själv bygga elektroniska maskiner av begagnade leksaker. Han programmerar dem så att de låter på olika sett beroende på musikerns rörelser eller vilken spelstil hon har. Genom att komponera, programmera och repa samtidigt skapar Atoui vad han kallar ”en triangulär arbetsprocess”. På Bonniers Konsthall kommer han att bjuda in professionella och amatörmusiker till en tvådagars workshop, där deltagarna får möjlighet att utforska hur man kan skapa ljud och tillsammans bygga ett instrument av upphittade föremål.
Född i Libanon 1980. Bor och arbetar i Paris. Studerade samtida och elektronisk musik vid Conservatoire Nationale i Reims. Som konceptuell ljudkonstnär varierar han politiska, geografiska och kulturella ljud och samplingar i sina kompositioner alltefter publik och plats.
Senare produktioner och performance i urval: STRP Festival (2011); Darat Al Funun, Amman (2011); The New Museum, New York (2010); La Maison Rouge, Paris (2010); Media City Seoul Biennial (2010) och 9:e Sharjahbiennalen (2009).
Hans Berg med visuals av Nathalie Djurberg
Hans Berg har över ett decennium av musikproduktion i bagaget. Hans house och electro soundtrack hörs inte bara på Berlins klubbscen utan även i den svenska konstnären Nathalie Djurbergs videoverk, med sina träsklika, närmast helvetiska, animerade lerlandskapen.
Inspirationskällan till Hans Bergs långsamma technolåtar och syntetiska ljud går att finna i hans ungdoms rave. När han idag uppträder live ger samspelet med publiken musiken en extra dimension. Upprinnelsen till samarbetet med Nathalie Djurberg var mötet mellan de båda när de för många år sedan studerade i Berlin, långt borta från sina respektive hemstäderna. Sedan de först slog följe har de alltid fört en dialog mellan varandras konstformer, arbetat tillsammans och gemensamt utforska det stora i hur ljud kan förhöja bild och vice versa.
Född 1978 i Rättvik. Bor och arbetar i Rättvik. Hans är signad till svenska bolaget Kant Recordings och det brittiska Fullbarr Digital, och släpper musik både digitalt och på vinyl.
Performance i urval: Venice Biennale 2009, performance tillsammans med Nathalie Djurberg, som de vann Silverlejonet för.
Malin Bång
Hur låter en ekorres rörelser? Eller en cykels? Vilken musik genererar de? Malin Bångs komposition December Splinters återger objekts, djurs eller naturkrafters ljud genom att klä av dem alla fysiska kännetecken. I sina verk utvecklar hon tanken att rörelse och energi är musikens viktigaste beståndsdelar. Även om hon ses som kompositör, rör sig Bång inom ett brett spektrum av medier och samarbeten. Allt från musik för instrumentalensembler, orkestrar och scenframträdanden, elektronika och ljudinstallationer till performance står på hennes repertoar. När hon själv uppträder, improviserar hon och spelar på sin egen uppsättning av diverse leksaker och objekt som breddar hennes instrumentella palett och skapar musikalisk spänning.
Född i Göteborg 1974. Bor och arbetar i Stockholm. Gästkompositör och en av de konstnärliga ledarna i Curious Chamber Players, Stockholm, en grupp unga experimentella musiker.
Senare performance och konserter i urval: Festival Rümlingen (2011); Köpenhamns Musikteater (2010); Cité Internationale des Arts, Paris (2010). Kommande festivaler i urval: Push Festival, Vancouver (2012); Donauseschinger Musiktage (2012) och Impuls Festival, Graz (2013).
Ayşe Erkmen
Ayşe Erkmens platsspecifika verk speglar fysiska egenskaper och dolda berättelser i arkitekturen. Hennes ljudinstallation Ghost skapades ursprungligen för Thyssen-Bornemiszas Art Contemporary i Wien, tidigare Palais Erdödy-Furstenberg. Där bodde Ludwig van Beethoven en tid, då han lär ha blivit nära vän med palatsets arvtagerska, grevinnan Anna Maria Erdödy. Till hennes ära skrev han 1819 en kanon, Gluck zum neuen Jahr (WoO. 176). I Erkmens komposition sjungs den av en ensam sopran, som gestaltar en ung flicka vars ande sägs leva kvar i huset. Ljudverket lyses upp av ett stort antal hängande taklampor, men ändå förblir det lika dunkelt som berättelserna som det förtäljer.
Född i Istanbul 1949. Bor och arbetar i Istanbul och Berlin. Erkmen arbetar ofta platsspecifikt. Genom att spegla sina farhågor om framtiden för de fysiska och kulturella landskap hon befinner sig i, tvingar hon publiken att reflektera över förväntningar på rum och konst.
Senare utställningar och biennaler i urval: Istanbuls Moderna Museum (2011); Galerie Barbara Weiss, Berlin (2010); Witte de With, Rotterdam (2010); 54e Venedigbiennalen (2011); 9e Sharjahbiennialen (2009) och 7e Shanghaibiennalen (2008).
Carl Michael von Hausswolff
Carl Michael von Hausswolff är kompositör, konstnär och curator. Sedan sent 1970-tal har han utforskat elektricitet, frekvens och paranormal elektronisk interferens. Med kamera, bandspelare, radar och ekolod spelar han in bakgrundsljud och tystnad, för att komponera musik som undersöker och lyfter fram tystnadens dolda ljud. Genom sitt intresse för EVP (Electronic Voice Phenomenon), en paravetenskap som hävdar att det genom svaga ljud från statisk elektricitet går att kommunicera med andra världar, förtydligar Hausswolff det annars ohörbara. För Bonniers Konsthall skapar han ett verk tillsammans med EVP-forskaren Michael Esposito som innehåller ljudinspelningar från olika platser i Stockholm.
Född 1956 i Linköping. Curator och producent för freq_out, en ljudinstallation som pågår sedan 2003 där konstnärer från olika fält på plats får komponera ljudverk med en individuell ljudfrekvens. Alla verk spelas samtidigt och skapar tillsammans ”ett enda stökigt ljudlandskap”.
Senare utställningar och biennaler i urval: Manifesta, Rotterdam (1996); Documenta X, Kassel (1997); Venedigbiennaler (2001, 2003, 2005, 2007) och Portikus, Frankfurt (2004).
Susan Hiller
Susan Hillers ljudinstallation What Every Gardener Knows tar plats i Vasaparkens trädgårdslandskap. En gång i kvarten spelar Hillers elektroniska klockspel upp ett självgenererat musikstycke som utgår från den österrikiske vetenskapsmannen Gregor Mendels ärftlighetslära från 1800-talet. Även om Mendels upptäckter inom genetik senare använts som grund för rashygieniska teorier, är Hillers tolkning av Mendels lagar snarare ett kommunicerande och hyllande av ”de genetiska mönstrens mångfald och variationsrikedom som betecknar alla levande väsen, även ogräs”.
Född i Tallahasse, Florida 1940. Bor och arbetar i London och Berlin. What Every Gardener Knows uppfördes ursprungligen till utställningen Genius Locii i Lahrs stadspark, Schwarzwald (2003) och har senare visats på 5e Berlinbiennalen (2008).
Senare större utställningar i urval: Tate Britain (2011); Moderna Museet, Stockholm (2007); MOMA, New York (1999) och Centre Pompidou (1985). Retrospektiver på London’s Institute of Contemporary Art (1986) och Tate Liverpool (1996).
Matti Kallioinen
Matti Kallioinen blåser liv i de utomvärldsliga miljöer han skapar. I hans nya installation på Bonniers Konsthall, Nervous Manifold, reser man genom en skog av hittills inte skådat slag, där tygsjok hänger slaka i ett mörkt, dimmigt landskap som då och då lyses upp av blinkande ljus. Med hjälp av förprogrammerade koreografier fylls Kallioinens skulpturer med luft, och börjar dansa så snart verkets ljud och ljus får liv. Kombinationen av teknik och hantverk ställer åskådaren inför något helt okänt, som kan få en att känna sig både närmare och längre ifrån det man betraktar som det sanna.
Född i Uppsala, 1974. Bor och arbetar i Stockholm. Precis som titeln på sin nyutkomna publikation The Synthetic Supernatural (Kalejdoskop Press, 2011) antyder bygger och stimulerar Kallioinen ständigt upplevelser av artificiellt liv, så mycket att man uppfattar det konstgjorda och overkliga som obehagligt naturligt på gränsen till övernaturligt.
Senare utställningar och performance i urval: Dansens Hus, Stockholm (2011); Lilith Performance Studio, Malmö (2011); Milliken Gallery, Stockholm (2009) och Moderna Museet (2004).
Haroon Mirza
Haroon Mirzas kinetiska installationer skapar utmanande och lätt förvillande miljöer där buller får ta en framträdande plats. Genom att utgå från en DIY-estetik, förenar Haroon Mirza ljus och ljud och skapar rum för fängslande sinnliga upplevelser. The National Apavilion of Then and Now, som han gjorde för 54:e Venedigbiennalen 2011, är ett trekantigt ljudisolerat rum fyllt av ett stilla surr. I takt med att ljudet växer sig starkare, förstärks även det vita ljuset från en gloria som hänger från taket. Till slut blir allt tyst och plötsligt befinner sig åskådarna i ett totalt mörker. Hans Untitled song featuring untitled works by James Clarkson visar några spelande skulpturer gjorda av elektriska komponenter, audiovisuell utrustning, fragment av andra konstnärens verk och korta filmsekvenser. Tillsammans skapar de en fängslande low-tech symfoni.
Född i London 1977. Bor och arbetar i London och Sheffield. Masterexamen från Chelsea College of Art & Design 2007. Belönades 2011 med Silverlejonet för mest lovande unga konstnär vid 54e Venedigbiennalen .
Senare utställningar och biennaler i urval: Haroon Mirza /|/|/|/|/|/|/|/|/|/|/|/|, Spike Island (2012); Camden Arts Center, London (2011); Lisson Gallery, London (2011); 54e Venedigbiennalen (2011); Performa 11 (2011); 11e Istanbulbiennalen (2009) och 11e Liverpoolbiennialen (2009).
Susan Philipsz
Susan Philipsz stoppar in sina ljudinstallationer i det offentliga rummets hörn. Sedan låter hon noga utvalda folksånger och moderna ballader som hon själv sjunger, tränga ut ur historiskt laddade platser, stenlagda gångar och vita väggar. I It Means Nothing To Me, berättar Philipsz däremot sin egen historia, den om sin barndom. Det ödesmättade fotografiet avslöjar hur hennes far begraver en käpp omlindad med folie på ett närliggande fält, för att hennes yngre syster ska hitta den och tro att det är feer som lämnat den där. Under tiden hörs Philipsz och hennes far sjunga en älskad men vemodig barnvisa, The Ashgrove. Philipsz säger att sången manar fram ”en pastoral scen med gröna dalar” och i andra versen ”avslöjas det att asklunden också är den plats där sångarens kärlek är begravd”.
Född i Glasgow 1965 Bor och arbetar i Berlin. Innan hon bestämde sig för att använda sin röst som medium, studerade Philipsz skulptur. Mottog Turnerpriset 2010 och har nyligen fått uppdraget att 2013 genomföra en permanent ljudinstalllation på Governors Island, New York.
Senare utställningar i urval: Seccession, Wien (2012); Museum of Contemporary Art, Chicago (2011); Tanya Bonakdar Gallery, New York (2010) och Kunst Halle Sankt Gallen (2010).
Scanner (Robin Rimbaud)
Scanners Hiss concrète tog sin början i tanken på att vi tillbringar en allt större del av våra liv på ”icke-platser”, platser i tillvarons utkant, som shopping-center, motorvägar, flygplatslounger eller busshållplatser. Alla lika flyktiga, meningslösa och ensliga. Installationen utgår från en specifik icke-plats – hissen i en offentlig byggnad. Här mixas ljud från själva hissen med inspelat material från hissar över hela världen, klockor, ringklockor, grindar och röstmeddelanden på ett otal språk. Stycket binder hissmusik – andefattig, generisk, lättlyssnad – till Musique Concrète, där inspelade ljudfragment sammanställs till ett montage. Hiss concrète är ett diskret verk men lyckas ändå hylla detta anonyma utrymme.
Scanner, född Robin Rimbaud i London 1964. Bor och arbetar i London. Tog sitt artistnamn efter att tidigt ha använt en polisscanner, som han samplade radiosignaler från och la in dem i sina kompositioner. Samarbetat med musiker som Radiohead och Bryan Ferry och institutioner som Royal Ballet, London och Tate Modern.
Senare utställningar i urval: The Creators Project, Sao Paulo (2011); Crypt Gallery, London (2011); Aberdeen Art Gallery, Scotland (2011) och The Drawing Center, New York (2010). Permanenta ljudkonstverk på: Science Museum i London; Raymond Poincarésjukuset, Garches; Darwin Centre på Natural History Museum London och Northern Neuro Disability Services Centre i Newcastle.
