Intervju: Anastasia Savinova

YM: Hur hjälper arbetet med funna material dig att utforska förhållandet mellan den mänskliga och icke-mänskliga världen, och hur inspirerar dessa material till skapandet av nya former eller varelser i dina skulpturer?

AS: Att arbeta med funnet material har varit ett sätt att kunna vidkännas världen: genom att röra, samla, komponera. Jag möter föremål och material laddade med berättelser och energier, och deras form och textur antyder bilder av kända och okända varelser. När jag ser en gammal träbåt med patina och lavar – ser jag en val, och den pockar på en skulptur där mänskliga och icke-mänskliga världar möts. Vi är inte åtskilda; vi lever i ett samspel och påverkar varandra ständigt. När jag kombinerar material försöker jag hitta var de kan kopplas samman och förvandlas till något annat, till en ny art, ny närvaro.

YM: Samexistens är ett starkt tema i din konstnärliga praktik. Kan du berätta mer om hur idén om ”mer-än-mänskliga” ekologier
påverkar och formar ditt arbete?

AS: I går blandade jag jord, lera och gräs till en skulptur, i dag har jag rengjort blåmusselskal för en annan skulptur. De där enkla handlingarna betyder mycket för mig, det känns som att beröra och interagera med andra livsformer. Det är nästan ritualistiskt och väcker tankar om liv och död, element, varelser som samexisterar med mig, eller som existerade långt före mig, och som fortfarande finns i en metamorfoserad form. Det kan nog beskrivas som en ”havskänsla” – av att vara ett med omvärlden som helhet. Jag försöker bära med mig denna känsla genom mitt arbete, och skapa möten med andra livsformer som är en del av samma livskraft.

YM: Samarbete med forskare och yrkesverksamma från andra fält är en viktig del av din process. Kan du berätta om ett specifikt projekt där detta tvärvetenskapliga tillvägagångssätt tillförde en ny dimension till ditt arbete?

AS: Ljudskulpturinstallationen Dialects of the Deep är ett bra exempel på ett sådant samarbete, där expertis från olika områden kommer samman för att skapa ett komplext verk i flera lager. Jag arbetade med ljudkonstnären John Andrew Wilhite och marinbiologen dr Rebekah Oomen. Oomen har forskat på torskars beteende i cirka 15 år, och tillsammans med Wilhite gjorde de unika inspelningar av ljud från torskars parningsritualer, som tänjer på gränserna för det rådande kunskapsläget. Jag skapade monumentala skulpturer gjorda av gamla båtar och glasflöten, som frammanar bilder av fiskkroppar och ägg. Ett ljudverk spelas genom båtskulpturerna och får deras trä att vibrera. Varje skulptur har ett unikt ljud, eftersom båtarna har olika resonansfrekvenser. Detta skapar en stark närvaro av tre individer, tre vattenlevande djur med sina egna dialekter. De olika delarna – det visuella, ljudet och forskningen – förstärker varandra och skapar en omslutande upplevelse.

Bild: Anastasia Savinova. Foto: Maxim Vlasov