Om Fifth Honeymoon

Vårens stora utställning med Torbjørn Rødland, Fifth Honeymoon, är en stramt komponerad presentation som vecklar ut sig genom konsthallens olika rum. Utställningen består till största del av nya fotografier och en film, kompletterat med ett mindre urval av äldre arbeten.

Med äktenskapets kontraktsenliga åtagande och smekmånadens känslomässiga resa som metaforiska ramar tar verken itu med teman som religion, andlighet, erotik och gnistan som skapar nya mänskliga relationer. Kompositionsmässiga fingervisningar, såsom upprepade hopparningar och förekomsten av siffran fem adderar till temat, samtidigt som Torbjørn Rødlands taktila bildskapande också för fram utställningstitelns ”Honeymoon”-honungsartade konnotationer: söta, klibbiga och flytande substanser fäster vid de symboliskt laddade föremålen och figurerna i kompositionerna.

Ett viktigt verk i utställningen är den nya filmen Between Fork and Ladder, filmad i Los Angeles och det natursköna landskapet på norra Lofoten i Norge. Objekt och visuella element från fotografierna återfinns i videon, där en 10-årig pojke framför en musikallåt medan han klipper ut tecknade bilder av det kontroversiella internetfenomenet Grodan Pepe från ett tryckt tyg. Stegen indikerar en längtan efter andlig utveckling och personlig mognad medan texterna som framförs av den unge huvudpersonen knyter an till en tyst desperation inför alla öppna möjligheter i hans framtida liv. En japansk animeliknande berättarröst tycks ge uppbygglig vägledning och citerar den amerikanske filosofen Ken Wilber. Filmen framhäver en underliggande spänning inom utställningen: mellan det mjuka och tröstande å den ena sidan, och desperationen i en existentiell kris å den andra.

Denna komplexitet är kanske det mest definierande draget hos Rødlands bilder. Med bakgrund i en fotografisk tradition från 1990-talet upprätthåller Rødland en nivå av analytisk reflektion kring fotografin som ett objekt. Hans praktik markerar en fortsättning på och bryter med 1980-talets bildgeneration, där ”bilden” blev föremål för komplex analys via kritisk teori, kulturstudier, feministisk kritik, appropriering och postmodernistisk tänkande.

Även med denna bakgrund är Rødland främst en bildskapare. Han undviker konsekvent att låta den enskilda bilden sluta sig omkring sig själv i en självrefererande och självtillräcklig helhet, utan bidrar snarare till att öppna bilden och dess aktivare inblandning i världen.