Var och en av filminstallationerna i utställningen visar upp en värld som oscillerar mellan optimism och pessimism. Den resulterande formens rörelse antyder en betydande omvälvning bortom detta psykiska dödläge – mot något nytt, rikt och märkligt.
Genom att för samman bildspråk från myter, natur och social historia skapar Gallagher rikt nyanserade verk som kommer till uttryck i olika medier och som skiftar mellan abstrakt och figurativt. I sitt arbete ifrågasätter hon bland annat vad det innebär att vara ett samtida subjekt och konstruktionen av identitet i modern tid. Hon har upp- märksammats för sin förmåga att på ett poetiskt och sublimt sätt lyfta stora samhällsfrågor i sin konst. Verken i utställningen på Bonniers Konsthall belyser hur infrastruktur används för att skilja samhällsklasser från varandra, men också hur en interstellär ursprungsmyt kan skapa en möjligt alternativ tillvaro.
Cleijne and Gallagher utnyttjar ofta inneboende kvalitéer i olika material. Filminstallationerna är detaljerade och arbetskrävande. Varje element har genomgått ett flertal bearbetningsprocesser vilket skapar lager av betydelse i verken som förtrollar och hänför betraktaren.
Det senaste verket i utställningen, Highway Gothic (2017), består av cyanotopivåder av 70 mm film och tyg samt två stycken 16 millimeters filmer. Installationen utforskat hur byggnationen av motorvägen Interstate 10, som delar både USAs största våtmarksområden, Atchafalaya Basin, och New Orleans, påtvingat förflyttning och trängt undan människor och djur i dess närhet. Titeln refererar till ett standardtypsnitt som används till amerikanska vägskyltar.
Better Dimension (2010) är en omfattande filminstallation som tar upp i stort sett hela ytan i ett av de större utställningsrummen. Projektionerna är inbyggda i en kub med delvis rörliga väggar som på utsidan screentryckts med grafiska element. En centralt projicerad bild – av John F. Kennedys huvud roterandes över en svart vinylskiva – omges av projektioner som liknar vävnadsprov – bilderna svävar mellan abstraktion och specimen, som om formerna slungades genom filmen i en rörelse från ett hörn till ett annat, förstorade till överdrivna proportioner. Varje gång en besökare stiger in i rummet så avbryts en av projektionerna i hörnen – som täcker och avtäcker en av panelerna på rummets utsida.
De grafiska elementen på utsidan är baserade på polemiska texter och pamfletter skrivna av Sun Ra, musiker, filosof och aktivist vars etymologiska undersökningar var en inspiration för Malcom X.
Precis som Sun Ra använde ljud för att finna möjligheter till nya former, undersöker Better Dimension den abstrakta formens potential genom att skapa ett rum där det figurativa har lösts upp. En visuell dikt, en grafisk gravsättning.
Edgar Cleijne och Ellen Gallaghers filmverk Nothing Is… (Inget är…) (2013) utforskar det som konstnärerna kallar “olika aspekter av representation”, och tar sin titel från Sun Ras album och dikt “Nothing Is…” “The nothing and the air and the fire are really the same” (Ingentinget och luften och elden är egentligen samma sak). Dikten beskriver Sun Ras tankar kring skapelsen och de fyra elementen, som rör sig mellan olika existenstillstånd – ett simultant varande och icke-varande.
Ellen Gallagher är född 1965 och bosatt i Rotterdam och New York. Hon har haft solo- utställningar på stora internationella institutioner som Tate Modern i London och The New Museum i New York. För en svensk publik har hon tidigare presenterats på Moderna Museet i grupputställningen Eklips – Art in a Dark Age (2008). Edgar Cleijne är född 1963 och bosatt i Rotterdam och New York. Han är fotograf och filmare.
Photo: Edgar Cleijne and Ellen Gallagher, Better Dimension, 2010 (detail of ink and tape on glass slide). Installation of silkscreened wood panels, four Hasselblad slide projectors, one 16mm projector, resin and steel projection screen © Ellen Gallagher and Edgar Cleijne. Courtesy of the artist and Hauser & Wirth and Gagosian.
