Alina Szapocznikow (f.1926, Kalisz, Polen; d.1973, Praz-Coutant, France) var en polsk skulptör med en unik position i efterkrigstiden europeiska avant-garde. På 1960- och 70-talen var hon en av de första konstnärerna som experimenterade med polyester, som hon använde för att gjuta av sitt ansikte och sina kroppsdelar och sätta ihop dem till på samma gång absurda och sexuellt laddade kompositioner. Hennes teckningar och skulpturer representerar en för sin tid tidigare osedd sammansmältning av mörk surrealism och de bjärta och sexuellt provokativa sidorna av popkonst.
För Alina Szapocznikow var människokroppen källan till all glädje, smärta och sanning. Hon gjorde kroppen till outsinligt ämne för sin konst och visade modigt fram människan på ett oförblommat sätt. I hennes verk finns en fascination för ungdom och skönhet, för erotik och sex, men även för sjukdom, förgänglighet och död. Hon skapade sitt eget bildspråk för att tala om de förändringar som genom ett mänskligt liv sker i kroppen, och utgick alltid från sina egna erfarenheter – av krig och fångenskap, men också av sin långa kamp mot cancer.
Med stöd från Polska institutet i Stockholm.
