KRISTA BELLE STEWART, f. 1979
Syilx (Okanagan), baserad i Berlin, Tyskland

Denna ljuddrivna video är ett nytt inslag i Potato Gardens Band, en verkserie baserad på en inspelning av Krista Belle Stewarts gammelmormor, Terese Kaitmeko, som sjunger på språket Syilx. Sångerna spelades in cirka 1915–1918 på vaxrulle av den Skottlandsfödda, Kanadabaserade etnografen James Alexander Teit. Den 30 juni 2018 bjöd Stewart in sina familjemedlemmar att samlas utomhus på deras hemland nära Douglas Lake för att lyssna på den digitaliserade versionen av de antropologiska inspelningarna, förstärkta genom två högtalare.

Verket som visas här är den audiovisuella dokumentationen av detta ljudliga återförenande. Bilden filmades med en mobiltelefon uppe på en kulle där det fanns tillräcklig täckning för att ansluta till internet, medan ljudet överfördes från kullen nedanför till kullen ovanför genom tre walkie-talkies och en mikrofon. I detta verk omkontextualiserar Stewart Kaitmekos ursprungliga röstinspelning och distanserar den från galleriets lyssnare för att motverka den antropologiska användningen, överföringen och approprieringen av urfolkskunskap. Genom att dra sig undan och undanhålla inspelningens innehåll från galleriets offentliga rum återtar hon kontrollen över sin gammelmormors röst både inom och utanför Syilx-territoriet.

I denna platsspecifika väggmålning, Untitled (2019), använder Krista Belle Stewart jord från sin familjs mark – Upper Nicola-bandet inom Syilx-nationen (nära Douglas Lake i British Columbia, Kanada) – som pigment. Sedan 2010 har Stewart rest överallt med en hink av detta torra material och har integrerat det i många av sina installationer och performanceverk. Stewart betraktar sin hemjords jord som det äldsta arkivet av alla, en plats där otaliga historiska spår finns bevarade och kan återkallas. Att stryka och sprida detta material på museiväggen behandlas därför som en handling av översättning och förmedling. Genom denna gest förmedlar konstnären sin erfarenhet som medlem av ett ursprungssamhälle i Nordamerika – en komplex verklighet som ofta ignoreras och missförstås både i Kanada och internationellt. I denna temporära platsockupation på Bonniers Konsthall återupprättar och omformulerar hon också dialogen mellan sin gemenskap och den västerländska världen.

Bild: Krista Belle Stewart, installationsvy Bonniers Konsthall, The World Is Gone, I Must Carry You, 2020