En stor, luden och rosagrå nattfjäril susar fram över golvet, dras mot ljuset och längtar efter att få suga saften ur syren och kaprifol. Ett njutningsfullt möte uppstår i mörkret när en mänsklig kropp smälter samman med de brännande jättebjörnlokorna. I en spontan närkamp i Amazonasfloden omsluts naturfilmaren Jan Lindblad av en anakonda och äntligen blir han ett med naturen.

I ett skymningsland befolkat av storskalig skulptur, video och performance möter vi en rad karaktärer, tillverkade för hand med vardagligt, hittat, köpt eller återvunnet material. Här susar en luden och rosagrå ligustersvärmare fram över golvet, omsorgsfullt konstruerad av papp och textil. De vackra men flyktiga nattfjärilarna framstår i utställningen som en underström fulla av egna begär: de längtar efter ljus, och efter att få högljutt suga nektar ur syren och vildkaprifol med sina långa snablar.

Bland blommande kaktusar, brännande jättebjörnlokor och blödande mullbär utmärker sig en uppriktig strävan efter att få komma nära, och få stanna till i gränstillstånden. Återkommande är också en karakteristisk humor. I videoverket Den fertila halvmånen (2024) inspirerad av en Papphammar-sketch, bär konstnären ett monumentalt sädesax från fältet till havets skummande vågor i en sorts sådd och assisterad befruktning. I Augustimåne (2025) kokar en fladdermus röd blandsaft av sommarens bärskörd i kyrkans stenkällare, till synes obrydd om hur fladdermöss setts som olycksbådande varelser i kristendomens föreställningar om skuld och synd.

Genom Ihrmans envetna utforskande av vad det innebär att vara en levande kropp; en biologisk varelse som strävar, längtar, äter, föder, matar och åtrår, påminner hon också om lekens potential. ”Skälet till att det är så njutningsfullt att ta del av konst eller poesi, är just för att det tillåter en att försjunka i sina egna förbjudna lekar och drömmar för en liten stund” säger hon i den nya boken Queen of the Night – Ingela Ihrman som ges ut till utställningen. Lek är en kraftfull teknik. Den gör andra framtider möjliga, genom att öva föreställningsförmågan och prövandet av det som ännu inte ägt rum.

I en tid när naturen förklaras av vetenskapen och behärskas av tekniken aktualiseras frågan om vad som då går förlorat i erfarenheten av att vara vid liv. Nattens lekar påminner oss om att djupt under förnuftets och civilisationens yta finns något äldre, dunklare och mer okontrollerbart. Under en måne som liknar en ost, i en tid som balanserar på eggen mellan teknologisk hybris och apokalyptisk förtvivlan, formulerar Ingela Ihrman en längtan att våga sig fram till de mörka hörnen och känslorna som vilar där – och låter oss få röra vid dem.

Caroline Malmström, curator

Biografi

Ingela Ihrman (född 1985, Kalmar, Sverige) är baserad i Stockholm. Hennes verk utlöses av starka känslor i vardagen och en önskan att förstå, ifrågasätta eller uttrycka hur det är att vara levande, social, fertil eller mänsklig. Det är särskilt de njutningar och smärtor som följer med samexistens, ensamhet och begär som fascinerar henne. 

Ingela Ihrmans separatutställningar inkluderar presentationer på Malmö Konsthall (2024); Carl Eldhs Ateljémuseum, Stockholm (2023); Gasworks, London (2023) der TANK, Institut Kunst, FHNW Academy of Art and Design, Basel (2017) och Tensta Konsthall, Stockholm (2016). Hon deltog i A velvet ant, a flower and a bird på Potter Museum i Melbourne (2026); Helsingforsbiennalen (2025); OFF-Biennalen, Budapest (2025); Yokohamatriennalen (2020); Nordiska paviljongen, 58:e Venedigbiennalen (2019) och 11:e Gwangjubiennalen, Det åttonde klimatet (2016). 

Bild: Ingela Ihrman, Nattens lekar, 2026. Foto: Bonniers Konsthall (Jean-Baptiste Béranger)