Keyna Eleison är curator, författare, forskare, griot (genom arv) och shaman, berättare, sångerska och krönikör. Eleison har en magisterexamen i konsthistoria med inriktning på konsthistoria och arkitektur från Pontifical Catholic University i Rio de Janeiro, och en kandidatexamen i filosofi från Rio de Janeiros federala universitet. Hon är medlem i African Heritage Commission som tillsåg att Valongo Wharf-regionen skrevs in på Unescos världsarvslista 2017. Eleison var curator för den 10:e SIART International Biennial, Bolivia, 2018. Hon är för närvarande krönikör i Contemporary And (C&), professor i Free Learning Program vid Escola de Artes Visuais do Parque Lage, Rio de Janeiro, samt konstnärlig ledare för Museo de Arte Moderna, Rio de Janeiro, tillsammans med Pablo Lafuente.
Gäster
För utställningen Radio Brown Atlantis har Ayesha Hameed samarbetat med gäster från programmets första säsong för att tillsammans komponera om och överföra varje avsnitt till utställningsrummet på Bonniers Konsthall, medvetna om att ett brunt Atlantis är en kartografisk omöjlighet och att ljuden i ett radioprogram inte kan visualiseras i sin helhet. Läs mer om de medverkande gästerna nedan.
Christopher Cozier är född i Port of Spain, Trinidad & Tobago, och bor och arbetar i Trinidad. Han är bildkonstnär och arbetar med allt från teckningar till videoinstallationer. Cozier är meddirektör för galleriet Alice Yard, Port of Spain. 2013 tilldelades han Prince Claus Award.
Cozier har haft utställningar på bland annat Brooklyn Museum (2007), Tate Liverpool (2010), Broad Museum, Michigan (2015), MOLAA, LA (2017), Historisk museum, Oslo (2019) och Kulturstiftung Basel H. Geiger, Schweiz (2020). Cozier deltog i det publika programmet för den 10:e Berlinbiennalen och har ställt ut på den 5:e och 7:e Havannabiennalen, den 14:e Sharjahbiennalen samt den 11:e Liverpoolbiennalen. Tillsammans med Alice Yard medverkar han i documenta 15.
Manuela Moscoso, född i Ecuador, är curator och producent. Hon är tillträdande verkställande direktör för Center for Art Research and Alliances (CARA) i New York City, beläget på Lenape-folkets nativa territorium. Inspirerad av icke-västerländska tankesätt, undersöker Moscoso olika sätt att förstå anatomi, förkroppsligande och släktskap som utmanar de gängse västerländska föreställningarna om kroppen och dess relationer.
Hon ingår i den rådgivande kommittén för Helsingforsbiennalen 2022–2023, och var curator för 2021 års Liverpoolbiennal The Stomach and The Port samt biträdande curator för Bienal de Cuenca 12 i Ecuador. Fram till 2018 var hon senior curator vid Tamayo Museo i Mexico City och meddirektör för Capacete, ett residensprogram baserat i Brasilien, där hon också var med och drev curatorprogrammet Typewriter.
Khal Torabully är född i Port-Louis, Mauritius. Han flyttade till Lyon 1976 där han doktorerade i poetikens semiotik vid Université Lumière Lyon 2. 1995 praktiserade han vid National Audiovisual Institute (INA) i Paris. Han har bland annat skrivit 26 diktsamlingar och historieböcker och har regisserat flera dokumentärer och vunnit flertalet priser. Torabully är grundare av House of Wisdom, Fez-Granada, som har fått Unescos erkännande. Han bidrar också till Unescos platspolitik genom Aapravasi Ghat i Mauritius, är sakkunnig i Sidenvägen och representerade Unesco i Guadeloupe, 2017, vid hundraårsfirandet av kontraktsarbetets officiella avskaffande.
Torabully är en pionjär inom kontraktsarbetsstudier och -teori. Han har skapat coral imaginary of coolitude, en poetik om kontraktsarbete. År 2014, i samarbete med Doudou Diene och Aapravasi Ghat, var han initiativtagare till att International Indentured Labour Route skrevs in på Unescos agenda samt att slaveri och kontraktsarbete ingår i Unescos filosofiska område. Coolitude poetics, baserad på havets centralitet, utvecklade en dialog med slaveriet, vilket ledde till skapandet av International Indenture Labour Route inrättad av Unesco. 2022 vann hans publikation Cargo Hold of Stars, översatt av Nancy Carlson, det prestigefyllda Oxford-Weidenfeld-priset.
Ranjit Kandalgaonkars konstnärliga praktik riktar linsen mot städernas urbana kontext. Hans stadsspecifika projekt kartlägger sårbarheter inom ombyggnadsstrategier för urbanisering eller registrerar tidslinjer och blinda fläckar – alternativa markörer för en stad som håller på att lösas upp. En studie av stridbara historier om återtagande och spekulation.
Hans verk korresponderar mot forskning som bedrivs efter metoder för filantropi som utövas inom samhällsbaserad välgörenhet; en subaltern fantasi av Bombay-pesten 1896; efterföljande förlust av flora/fauna i koloniala Bombay; och ett långsiktigt projekt på senare tid – 1900-talets skeppsbrott och osynliga sjöfartsinfrastrukturer. Ett försök att låsa upp dold information genom att placera verket i sammanhanget av en osynlig social historia.
Kandalgaonkar har tilldelats flertalet utmärkelser och stipendier, däribland Majlis Visual Arts Fellowship, UDRI Architectural Fellowship, The Leverhulme Trust Artist in Residence, The Wellcome Trust Seed Award, SAI Harvard University Artist Residency och Gasworks Artist Residency. Hans verk har ställts ut på UCL-Cities Methodologies, Bergen Assembly Art & Research Triennale, Melahuset/OCA Norge, Colomboscope, Warehouse421, Wellcome Collection och andra lokala och internationella gallerier. Kandalgaonkar bor och arbetar i Mumbai, Indien.
Sancintya Mohini Simpson är konstnär och forskare baserad i Brisbane, Australien. Hennes arbete navigerar inom det komplexa fältet av migration, minne och trauma genom att adressera det koloniala arkivets luckor och tystnader. Hennes praktik rör sig mellan måleri, video, poesi och performance för att utarbeta berättelser och ritualer. Simpson är ättling till kontraktsarbetare som skickades från Indien till Sydafrika för att arbeta på koloniala sockerplantager. Hennes arbete baseras på samarbete och kopplar samman bredare berättelser kring ättlingar till kontraktsarbetare och deras diasporasamhällen.
Simpsons senaste separatutställningar inkluderar Milani Gallery, Brisbane (2020), Institute of Modern Art Belltower, Brisbane (2020), Firstdraft, Sydney (2020), Hobiennale, Hobart (2019), 1Shanthiroad Studio/Gallery, Bangalore (2019), Metro Arts, Brisbane (2018) och Next Wave Festival, Blak Dot Gallery, Melbourne (2018).
Shuddhabrata Sengupta är konstnär, författare och curator. Han har arbetat med Raqs Media Collective sedan det grundades 1992 i New Delhi, Indien (av Sengupta, Monica Narula och Jeebesh Bagchi), som enligt deras egen beskrivning skapar installationer, videor, fotografier, tryck och onlineverk, leker med arkivspår, gör utställningar och konstinterventioner i offentliga rum, skriver essäer, skapar föreläsningsperformancer, engagerar sig i pedagogiska procedurer, redigerar böcker, designar evenemang och främjar samarbeten. Raqs har ställt ut omfattande, bland annat på documenta och biennalerna i Venedig, Shanghai och São Paulo. Verk av Raqs ingår i flera samtidskonst- och museisamlingar, deras essäer har publicerats i ett flertal antologier.
År 2000 grundade Sengupta, tillsammans med Narula och Bagchi, Ravi Sundaram och Ravi Vasudevan, Sarai-programmet vid Centre for the Study of Developing Societies i Delhi. Sengupta är också en av grundarna och de medverkande redaktörerna för den oberoende radikala bloggen kafila.org, en av de mest lästa och inflytelserika plattformarna för nya, oliktänkande röster i Sydasien. Hans politiska kommentarer och essäer har publicerats i tidskrifter, tidningar och bloggar i Indien och på annat håll.
Natasha Ginwala är curator, skribent och redaktör baserad i Colombo och Berlin. Ginwala är Associate Curator at Large på Gropius Bau, Berlin. Hon var konstnärlig ledare för Colomboscope Festival i Sri Lanka 2021 och för den 13:e Gwangjubiennalen tillsammans med Defne Ayas 2021, och har även curaterat flertalet utställningar och biennaler runt om i världen under det senaste decenniet. Ginwala skriver regelbundet om samtidskonst och visuell kultur. Hon har varit medredaktör för flera publikationer, däribland Stronger than Bone (Archive Books och Gwangju Biennale Foundation) och Nights of the Dispossessed: Riots Unbound (Columbia University Press).
Dr Bonaventure Soh Bejeng Ndikung är född i Yaoundé, Kamerun. Han är en oberoende curator, författare och bioteknolog. Han är grundare och konstnärlig ledare för SAVVY Contemporary i Berlin och konstnärlig ledare för Sonsbeek20–24, en samtidskonstutställning i Arnhem, Nederländerna, som återkommer vart fjärde år. Han är även konstnärlig ledare för den 13:e Bamako Encounters, en biennal för afrikansk fotografi i Mali. Ndikung var curator för Adam Szymczyks documenta 14 i Aten, Grekland, och Kassel, Tyskland (2017), gästcurator för Dak’Art-biennalen i Dakar, Senegal (2018) samt konstnärlig ledare för de 12:e Bamako Encounters (2019). Tillsammans med Miracle Workers Collective curaterade han Finlands paviljong på Venedigbiennalen 2019. Han tilldelades det första OCAD University International Curators Residency-stipendiet, Toronto (2020) och är för närvarande professor på MA-programmet Rumsliga strategier vid Weissensee Kunsthochschule i Berlin. 2023 tillträder han som direktör för Haus der Kulturen der Welt (HKW) i Berlin.
Pablo José Ramírez är curator och konstskribent. Han bor och arbetar i Berlin och är adjungerad curator för First Nations and Indigenous Art vid Tate Modern. Han har en masterexamen i samtidskonstteori från Goldsmiths, University of London.
2019 tilldelades han Independent Curators International/CPPC Award för Centralamerika och Karibien. Ramírez är chefredaktör för och medgrundare av Infrasonica, en curatorisk plattform för forskning om icke-västerländska soniska kulturer. Han har föreläst och publicerats i stor omfattning, bland annat i Artforum, Art-Agenda, Miami Rail, Artishock och ett flertal konstnärskataloger och böcker. Ramirez är medcurator för Hammer Museum Biennale, Made in LA 2023 och ingår i curatorteamet för den 58:e Carnegie International.
