Medverkande konstnärer: Zbyněk Baladrán, Chiara Bugatti, Ali Cherri, Öyvind Fahlström, Harun Farocki, Jean-Luc Godard, Ane Hjort Guttu, Hamedine Kane, Kateryna Lysovenko, Asier Mendizabal, Peter Nestler, Daniela Ortiz, Valérie Osouf, Gunilla Palmstierna Weiss, Christoffer Paues, Samuel Richter, Lenke Rothman, Lina Selander, Peter Weiss.

Vad kan en motståndets estetik vara idag? Den här utställningen lånar sin titel från två böcker av den svensk-tyske författaren, konstnären, filmaren och dramatikern Peter Weiss (1916–1982): De besegrade, skriven på svenska och först publicerad på Bonniers förlag 1948, och Motståndets estetik, skriven på tyska och publicerad i tre volymer mellan 1975 och 1981.

Den stora romanen Motståndets estetik skildrar kampen mot fascismen i några länder i Europa under åren kring andra världskriget. I dess väldiga vakendröm samlas historiska karaktärer och mytologiska väsen, konstnärliga hallucinationer och dokument över barbariet, hemliga motståndsnätverk och landsförvisade kulturförbund. Boken hävdar att det är genom att tillägna sig konst och kultur som ett effektivt motstånd mot fascismens krafter – och mot de krafter som skapar fascism – kan formas, som ett nytt vi kan skapas, förmöget att konstruera en framtid bortom fascismens förödelser.

Från sitt eget perspektiv, sin egen tid, insisterar boken på att historien om motståndet mot fascismen, historien om dessa samlingar, ansträngningar och kamper, också, fortfarande, måste kunna vara vår historia, i läsandets nu. Utställningen frågar: vad kan en sådan idé betyda i dag, hösten 2026? Hur kan visionen om ett motstånd mot fascismen och om ett experimenterande med nya gemenskaper, som samtidigt tar formen av en kritisk tillägnelse av konstens och kulturens historia – hur kan en sådan vision komma till uttryck i en samtida situation, där en ny ytterhöger och nya fascismer samlar sina krafter? Vilka skepnader skulle en sådan strävan kunna anta under vår tids betingelser och begränsningar, med vår tids förutsättningar och möjligheter? 

De besegrade: Motståndets estetik 2026 är en grupputställning. Konstnärer från olika delar av världen har bjudits in för att skapa nya verk som på olika sätt svarar på romanens utmaning. Vissa adresserar den direkt eller åberopar andra verk av Peter Weiss och Gunilla Palmstierna-Weiss (1928–2022), andra förhåller sig till den mer indirekt, genom att de själva arbetar med former, tekniker, historier och problem som tydligt kan relateras till Motståndets estetik. Utställningen har också en retrospektiv dimension. Vid sidan om de nyproducerade verken finns ett urval av konstverk och dokument av Peter Weiss och Gunilla Palmstierna-Weiss och människor i deras kretsar. De historiska verken skapar nya förutsättningar för att närma sig de samtida och förstå dem i en kritisk, historisk rymd; de samtida kastar nytt ljus över de historiska, och de kamper, projekt och ideal de lämnar i arv. På dessa sätt reflekterar utställningens sammansättning romanens mångfald av röster, dess polyfona historia och kalejdoskopiska världsbild.

Romanen De besegrade är här en viktig referens, en platsspecifik utgångspunkt för utställningens frågor och sammansättning av delar. Den erbjuder en öppning för att närma sig Motståndets estetik i dess sociala, kulturella och institutionella verklighet: hur utvecklades den särskilda konstnärliga form och den estetisk-politiska position som Weiss uppfann med Motståndets estetik, från den tidigare romanens position? Utställningen följer denna utveckling i olika steg, i relation till Peter Weiss och Gunilla Palmstierna-Weiss konstnärliga produktioner och politiska ställningstaganden.

De besegrade skildrar ett inferno: den värld av ruiner, stympade möjligheter och ödelagda liv som Weiss mötte när han besökte sitt forna hemland Tyskland efter andra världskrigets slut. Men Tysklands sociala och kulturella verklighet är samtidigt i hög grad frånvarande från De besegrade. Romanen är i stället skriven i en surrealistiskt inspirerad stil, där det historiskt specifika abstraheras till förmån för vad Weiss senare skulle kalla ett ”magiskt undvikande” språk, med arketypiska gestalter, mytiska skuggvärldar och symboltunga drömväsen. Det är med det dokumentära montaget i Motståndets estetik som denna period i den tyska historien först skildras litterärt, som ”namnen på de onda andarna” först uttalas, i Weiss verk. Avståndet mellan De besegrade och Motståndets estetik är avståndet mellan sömnens dröm och en vakendröm.

Mellan dessa två böcker banade Weiss sin väg som en konstnär som växlade mellan konstarter och medium. Han var en målare, en collagekonstnär och en filmmakare med socialt engagemang och en smak för det experimentella, innan han till sist nådde framgång som dramatiker i början av 1960-talet. Hans tidiga år var märkta av fascismens framväxt och erfarenheten av exil. Hans målningar visade apokalyptiska världslandskap och han såg konstnären som en melankolisk, distanserad observatör. Ett omvälvande besök i Auschwitz 1964 bidrog till hans beslut att ”komma fram ur sitt gömställe” och ägna sin konstnärliga verksamhet – nu i första hand teater – åt att främja fred och kartlägga de komplexa historiska, ekonomiska och politiska förbindelser som låg till grund för imperialismens dominans.

Under 1960-talet fantiserade Weiss om att hans olika pjäser – om Auschwitzrättegångarna i Frankfurt och de antikoloniala frihetsrörelserna i länder som Vietnam och Angola – alla skulle vara delar av en och samma, gigantiska megapjäs med titeln Theatrum Mundi, en världsteater som skulle representera totaliteten av tidens alla frigörelsekamper. På sätt och vis fortsatte han det omöjliga projektet med Motståndets estetik, i vilken överflödet av historiska detaljer och det väldiga montaget av konstnärliga och kulturella referenser bildar en stor samtidighet, där dåtidens motstånd söker en ny enhet med nutidens konflikter och gemenskaper.

Curatorer: Kim West (forskare och kritiker, Stockholm), François Piron (curator, Paris) och Joanna Nordin Asp (konstnärlig ledare Bonniers Konsthall).

Publikation: De besegrade: Motståndets estetik 2026

Som en förlängning av utställningen har en omfattande bok med samma titel producerats. De nyskrivna texterna i boken adresserar, från olika utgångspunkter och med olika inriktningar, samma problem som de konstverk som visas i Bonniers Konsthalls rum. De är ytterligare element i utställningens montage, förlänger dess experiment i nya riktningar. Här samlas röster från då och nu som alla beskriver och teoretiserar, reflekterar över och spekulerar kring den värld, de historier, de konstnärliga former och de politiska visioner som sätts i arbete i Motståndets estetik. Boken finns både på svenska och engelska. Release i samband med vernissagen tisdag 25 augusti. Grafisk form av Rikard Heberling.

Texter av Magnus Bergh, Claudia Firth, Anna Hallberg, Esther Leslie, Sven Lütticken, Joanna Nordin Asp, Gunilla Palmstierna-Weiss, Jacques Rancière, Werner Schmidt, Gustav Strandberg, Alberto Toscano, Peter Weiss och Kim West.

Med stöd från Svenska Akademien, OCA Office for Contemporary Art Norway, AC/E Acción Cultural Española:

Bild: Kateryna Lysovenko, To be in Vienna, seeing people from other wars, 2025.