På hösten 1987 tog en strid inom konstfältet fart som förändrade både konsten och det kritiska landskapet. De etablerade föreställningarna utmanades av nya postmoderna perspektiv och mycket stod på spel. Det var en kamp om legitimitet och tolkningsföreträde – inte minst om vilken konst som var mest relevant för sin tid. På ett högst konkret sätt handlade det om möjligheterna att verka som konstnär och kritiker. Situationen framkallade förenklande beskrivningar från båda sidor och striden rymde såväl vinnare som förlorare. Definierad av sina motståndare kom den konst som förknippades med efterkrigsmodernismen att hamna i skuggan. Andra uttryck och ideal, men också nya aktörer, kom att präglad konstfältet under de kommande decennierna.

Nu har det gått trettio år sedan det som beskrivits i termer av ett paradigmskifte ägde rum. Situationen är en annan och nyfikenheten på tiden före förändringarna har väckts. Hur såg samtidskonsten egentligen ut innan det postmoderna genombrottet? Vilka var de brännande frågorna och begären? Och vilka var de tongivande konstnärerna? Sommarens utställning på Bonniers konsthall lyfter fram många av de namn som formade konstscenen från konkretismens genombrott 1947 till skiftet 1987. Deras arbeten uppvisar en stor bredd och vittnar om en stark lust att experimentera. Här finns en vilja att fördjupa sig i måleriets uttrycksmöjligheter, men också rörelser mellan bild och ord, scen och duk, samt mellan det två- och tredimensionella. Förhållandet mellan bild och värld genererade konstverk av både språklig-filosofisk och politisk karaktär, något som stundtals skapade starka spänningar. Vilket även gäller frågan om purism och realism.

Betraktar man paradigmskiftet från den andra sidan framträder en delvis annan berättelse än den som hittills dominerat historieskrivningen. Bilden blir rikare och nya frågor infinner sig, bland annat om hur genomgripande förändringarna egentligen var, och om saken eventuellt ser annorlunda ut från konstnärernas perspektiv än kritikernas och curatorernas.

I anslutning till utställningen publicerar Bonniers Konsthall och Albert Bonniers förlag boken Bokförläggaren och konsten. Den handlar om Gerard Bonnier (1917–1987) som konstsamlare och hans roll i konstlivet från början av fyrtiotalet till slutet av åttiotalet. Det är en skildring av konsten i Sverige sedd genom en passionerad samlares verksamhet. Boken lyfter fram de sammanhang och personer som bidrog till att forma konstscenen och historien förmedlas med hjälp av unika arkivdokument och fotografier. Särskild uppmärksamhet ägnas den samling Gerard Bonnier skapade för Albert Bonniers förlag och som visas på Bonniers Konsthall. Den finns till vardags utplacerad i det stora förlagshuset på Sveavägen i Stockholm, och samlingen speglar Gerard Bonniers starka engagemang för att göra konsten tillgänglig för många.

Curator, Niclas Östlind.

Till utställningen producerades boken Bokförläggaren och konsten