Bonniers Konsthall presenterar den norska konstnären Ida Ekblad vars konst nu för första gången visas i Sverige. Ida Ekblad har för utställningen skapat nya verk – alltifrån expressionistiskt måleri och dikter till metallskulpturer och stora reliefer i betong. I sin konst förenar Ida Ekblad spontana målerigester med graffiti och gatukultur. Under sommaren har hon samlat material till sina skulpturer från Stockholms containrar och skrotupplag. Tittar vi närmare blottar sig staden och samtiden i form av koppartråd, korrugerad plåt och tillplattade cymbaler.

Curatorstext

Promenerar man över Williamsburg Bridge från trendiga Manhattan möter
man en schizofren värld. Mitt bland Brooklyns gamla bensinmackar, ödetomter och övergivna industribyggnader har kaffekedjor med italienskklingande namn och tidsenliga glashus börjat ta plats. En tendens som vi möter i de flesta västerländska städer idag. Mitt första möte med Ida Ekblads konst var just på ett galleri i Brooklyn. Att uppleva Ida
Ekblads verk var som att mötas av ett direkt avtryck av staden runtomkring, som hon handgripligen hade flyttat in i galleriet. Det handgripliga handlar om hur hon går tillväga i sin konstnärliga metod – att själv samla in sitt arbetsmaterial på stadens bortglömda platser.

På ett självklart sätt knyter Ida Ekblad an till en måleri- och skulpturtradition. Hon förenar frisläppta och spontana målerigester – i konstnärsgruppen Cobras anda – med en graffitikultur som hemtamt rör sig bland populärkulturen och gatukulturens myllrande flora av uttryck. Vid en första anblick ser vi måleri och skulptur som talar ett nyexpressionistiskt formspråk. Tittar vi närmare blottar sig samtiden i form av koppartråd, korrugerad plåt och tillplattade cymbaler i det som utgör råmaterialet i Ekblads skulpturer. Materialen och de hittade objekten fungerar som påminnelser över vår tids massproducerade och industriella överflöd, som nu räddats från sitt öde att rosta i en container för att sammansmälta till nya entiteter. Det kan låta närmast kvasireligiöst att tala om intuitivt arbete, men om man leker med tanken att intellektet dissekerar världen, kategoriserar och delar upp, så skulle det intuitiva kunna upplösa dessa uppdelningar för att upprätta en direktkontakt med livet självt, dess rytm och puls. Det finns en befriande snabbhet och lekfullhet hos Ida Ekblad där hennes konstverk skulle kunna vara just den där sammanfogande länken mellan samhället och konsten, gatan och de vita galleriväggarna.

Sättet att sammanfoga återkommer i Ekblads sätt att formulera titlar på sina verk och skriva poesi. Ord och fraser hämtade från trallvänliga popsånger förenas med mer högtravande romantiskt skrivande. Dikterna trycker hon i publikationer som påminner om enkla egentillverkade anteckningsböcker. Det finns en tydlig affektion för det barnsliga och av handen gjorda. Det som är skapat av en inre nyfikenhet och en ovilja att vara smart och tillrättalagd.

Ida Ekblad (f.1980) tillhör en ung generation konstnärer som varit delaktiga i att gjuta nytt liv i Oslos konstscen under de senaste åren. Tillsammans med ett par konstnärsvänner har hon drivit galleriet Willy Wonka Inc i Oslo. Ida Ekblad är också del av ett större internationellt sammanhang, bland annat har man kunnat ta del av hennes konst på galleriutställningar i Berlin och Paris, och i grupputställningar som Younger Than Jesus på New Museum i New York. 

— Camilla Larsson, curator

Tack till Norges ambassad, OCA Office for Contemporary art.