Vårens första utställning på Bonniers Konsthall har staden som tema. Sex konstnärer skildrar möten med urbana miljöer från olika delar av världen. Staden porträtteras som en plats för mellanmänskliga möten, historiska maktspel och global politik. Framför allt ställer Stadsvandringar eftertänksamma frågor kring vad det egentligen innebär att tillbringa sitt liv i en ständigt växande urban miljö.

I en labyrint av raserade väggar och vildvuxen bambu visas videoverket Intercourses. På stora projektioner följer kameran tre män med afrikanska ursprung i en stad som ser ut som Paris. De rör sig runt i staden till ljudet av en ihållande vind, som om självaste staden gav ifrån sig ett oroande läte. Kameran panorerar över boulevarderna och Eiffeltornet, men det är något som inte verkar stämma. Affärsskyltar med kinesiska tecken och skyskrapor som tornar upp bakom de vitputsade fasaderna vittnar om att konstverket inte är filmat i Europa utan i Kina. Den danska konstnären Jesper Just fick idén att filma i Hangzhou när han besökte stadens kopia av Paris. Kina är det land som utmärkt sig mest i denna byggtrend. Kopiorna byggs i rasade fart för en rik medelklass. Det har skapat en mängd spökstäder som står gapande tomma i väntan på att landets tigerekonomi ska ta ännu ett språng.

Jesper Just är en av många konstnärer som intresserar sig för staden som fenomen. Städer idag förändras oerhört snabbt och det skapar brännande frågor kring migration, urbanisering och kulturell tillhörighet. Hur hanterar vi komplexa relationer som sträcker sig över nationsgränser? Hur påverkar det livet i en stad? 2008 bodde för första gången fler människor i städer och tätorter än på landsbygden. Den aktuella statistiken talar sitt tydliga språk.

En angelägen tanke med Stadsvandringar är att bjuda in konstnärer som skildrar hur det är att leva och uppehålla sig i en stad. Jesper Just, Sophie Calle, Hala Elkoussy, Carlos Garaicoa, William Kentridge och Lisa Torell intresserar sig alla för hur stadsrummet upplevs. Det är alltså en levd erfarenhet – iscensatt eller självupplevd – som vi möter i konstverken. De ser på staden som en mängd effekter som påverkar oss. Konstnärerna visar en stor lyhördhet inför de sinnestillstånd som skapas i en stad. De närmast känner på staden. De lyssnar till vad stadens väggar viskar om, vad lager av historia bär vittne om och vilka sinnesförnimmelser som väcks när en hand känner på en stenmur som rundats av alla de som slagit sig ner för att vila.

Utställningen bildar en plats i platsen. Här möter vi Kairos vindlade gator, som bär på historier om kolonialstyre. Vi möter Paris i form av en kopia i en världsdel långt från Europa. Johannesburg utgör fonden för berättelser om Sydafrikas politiska historia. Vi besöker New Yorks stadsdel Bronx i början av 1980-talet, långt från det turistmål som staden blivit idag. Havannas arkitektur som påminner om ruiner, ett resultat av landets ekonomiska stillestånd, är grunden i ett visionärt modell- och skulpturbyggande. Miljonprogrammens nedslitna miljöer får ny betydelse i en poetisk närläsning. Som en del av utställningen kommer ett program av stadsvandringar, både faktiska och imaginära, av konstnärer, arkitekter, författare och koreografer ta oss med när vi söker efter staden.

Bild: Jesper Just, Intercources, 2013. Film still. Med tillstånd av konstnären och Galleri Nicolai Wallner.