Klara Kristalovas skulpturer och teckningar har ett djupt personligt formspråk, men präglas också av myter och sagor som vi alla bär med oss och delar. Figurerna bär barnsliga drag, samtidigt som de besitter en mörk humor. En återkommande figur är den unga kvinnan, i gränslandet mellan barn och vuxen. Klara Kristalova omfamnar en kliché om ”det nordiska” med djupa skogar och ett fantasifullt och mystiskt växt- och djurliv, men hon fyller klichén med nya, samtida berättelser.

I sin utställning på Bonniers Konsthall visar Klara Kristalova en blandning av storskaliga och små skulpturer, flera gjorda särskilt för utställningen. Hon visar också teckningar, skisser och sitt första animerade verk. Till utställningen publiceras en ny katalog.

Om det finns ett centralt motiv i Klara Kristalovas laddade, melankoliska och mörkt humoristiska skulpturer, så är det definitivt människohuvudet. En kroppsdel ( … ) där tankar föds, drömmar dröms och där hemligheter bevaras och skyddas. – Tom Morton om Klara Kristalova, ur utställningskatalogen

Toppbild: Klara Kristalova, Elefant, Glaserad stengods, 2012. Foto: Olle Kirchmeier