Transkription från verket Dreamers’ Quay, Dreamers’ Key (2022) av Lap-See Lam. Producerat av Bonniers Konsthall.
Transkriptionen publicerades först som en folder i samband med Lap-See Lams utställning Dreamers’ Quay, Dreamers’ Key. Foldern delas ut gratis på Bonniers Konsthall.
KARAKTÄRER: Tonåringen A’Yan, Mamma Shirley, Singing Chef, Ceremonimästaren, Prins Gustav, Afock, De tre jonglörerna
BERÄTTARRÖSTER: Tonåringen A’Yan, Lyssnande trädet, Singing Chef
TRÄDET: Vänster, höger, vänster, höger, upp, upp, ner ner, runt i en cirkel. Har du hört legenden om den sjungande kocken? Den börjar på restaurang Choy’s Garden, året är 1978 och femtonåriga A’Yan står i köket med händerna i diskbaljan. A’ Yan är som vanligt arg.
*Ljudet av mamma Shirley som skäller på kantonesiska*
A’YAN: Jag är inte alls bortskämd, jag står ju här och diskar på din restaurang!
TRÄDET: En generation offrar sig för nästa. Är det logiskt egentligen? Att tiden suddar ut det hårda arbete och torkar svetten som lagt sig som ett klister på våra förfäders axlar?
*Ljudet av att mamma Shirley ber vid altaret*
A’YAN: Mamma börjar be till sina restauranggudar och jag går längst bak i köket för att tjuvröka en cigarett…
*Ljudet av en knarrande dörr*
A’YAN: …där står ristunnan som jag brukade stoppa mina händer i som barn. Det var en lek… eller en sorts tröst. Och nu vill jag göra samma sak.
*Ljudet av riskorn*
A’YAN: 150 kilo kallt ris… precis så här kändes det.
SINGING CHEF: 亞恩，你要經歷整個過程，然 後先至明白所有一切。脷系心臟嘅苗。
TRÄDET: A’Yan hör en röst som ropar hennes namn. Hon dras ner. Armbågarna, överarmen, överkroppen, hela hon slukas ner i tunnan.
A’YAN: Köket löses upp, jag ser färger i rött svart och guld flimra framför ögonlocken. Det regnar drakfjäll.
A’YAN: Jag vaknar. Min kropp har frusit fast i en rörelse; jag står i en praktfull sal med mönstrade tapeter. I mitten av salen dukar tjänstefolk upp ett bord. Alla är klädda i gammeldags kostymer och vita peruker. Ingen verkar lägga märke till mig.
TRÄDET: Året är 1753 och platsen är Kina Slott vid Drottningholm. A’Yan är klädd som en husjungfru. Nu ropar en sträng röst: ”Var försiktig med servisen! Hur vågar du förlora fattningen på drottningens födelsedag?”
*Ljudet av skakande porslin*
A’YAN: Min blick flackar mellan porslinskannan i min darrande hand och mannen framför mig. Det varma teet doftar jasmin. Jag rycker till och en skvätt hamnar på det blanka marmorgolvet. Vad är det som händer? Ristunnan måste ha vart nån sorts portal?
TRÄDET: Mannen bär den vitaste peruken i salen. Han pekar med hela handen åt A’Yans håll och ropar: ”Jag klarar inte av åsynen av din värdelösa karaktär! Som ceremonimästare beordrar jag dig att genast försvinna! Sjas!”
*Ljudet av en gråtande pojke*
A’YAN: Jag smyger ut mot entrén. Då får jag syn på en liten pojke. När jag närmar mig märker jag att han gråter. Hans sidendräkt är fläckig av tårar och snor. Han bär på en röd sammetsdyna. Pojken räcker fram den och säger “Nyckeln… Jag har tappat bort den! Konungen får inte veta… Snälla, kan du hjälpa mig leta?”
TRÄDET: Pojken tar A’Yans hand och dom letar bakom gardiner och kikar ner i vaser. Han öppnar ett skåp som är fullt av porslinsfiguriner. ”Mina föräldrar är tokiga i allt från Fjärran Östern”, säger prinsen som en dag ska bli Sveriges kung.
*Musik spelar*
A’YAN: Den lille pojken springer framför mig genom paviljongen. Vänta! Jag stannar till vid en vikvägg. Mamma har en liknande på Choy’s Garden. Motiven går i guld, silver och rött – och föreställer en flod med roddbåtar och skepp.
TRÄDET: ”Där är Drakbåten”, säger prinsen. ”Dom har en stor fest där dom offrar gåvor.” Han ler ett listigt leende…
*Ljudet av en nyckel som faller*
TRÄDET: …då faller en stor glänsande nyckel ut från hans dräkt!
A’YAN: Har du haft den hela tiden?
TRÄDET: I samma stund kommer Ceremonimästaren in i salen. ”Ta fast tjuven – hon stal min nyckel!” ropar prinsen och pekar mot A’Yan. Ceremonimästaren ser rasande ut med röda kinder under den vita peruken. Efter honom kommer två väktare. Dom drar sina sablar och klingorna ser riktigt vassa ut.
A’YAN: En av vakterna möter min blick. Han har en smal, tvinnad mustasch och ett ärr på kinden…
SINGING CHEF: 就好似臘腸狗扮成貴婦狗一樣。你可以继续你嘅旅程，但唔好唔记得仔细观察。
A’YAN: Vad menar du? Han säger ”Som en tax utklädd till pudel kan du fortsätta din resa, men glöm inte att titta nära…”?
TRÄDET: Samtidigt som ceremonimästaren drar i A’Yans kjolar vänder hon sig mot vikväggen. Motivet vibrerar och vågorna rör sig. Hon tar ett steg och försvinner in i bilden med floden och Drakbåten.
TRÄDET: Vänster, höger, vänster, höger, upp upp, ner ner, runt i en cirkel. A’Yan öppnar ögonen och ser en mulen himmel. Hon är ute på öppet hav. En regndroppe faller ner på hennes kind. Hon tar tag i relingen och spyr.
A’YAN: Jag tittar upp och ser ett gyllene drakhuvud som sträcker sig ur båtens för.
*Ljudet av skepp som knarrar*
SINGING CHEF: 左右左右上上下下,圍成個圈。
A’YAN: En trädörr står på glänt och jag tar mig ner för en trappa i kajutan. Från en dörrkarm hänger spindelväv. Ljuset flimrar till och jag får syn på en skugga längst bort i korridoren.
TRÄDET: Det är en man i svart hatt. Han har sitt hår i en lång fläta. ”Skeppspojke!” säger mannen till A’Yan. Han slänger den långa flätan över ryggen. ”Kan du putsa mina stövlar…. jag ska träffa Sveriges Konung Gustav den tredje när vi stigit i land”. Motvilligt hukar A’Yan sig ner och börjar gnida en trasa mot lädret. ”Det här skeppet är en skattkista av Ostindiska drömmar”, säger mannen och tar fram ett porslinsfat. Kanten är dekorerad i
guld och i mitten står hans namn; Afock.
*Musik spelar*
TRÄDET: ”Att visa upp en kantonesisk köpman är en fjäder i hatten för Ostindiska kompaniet”, säger Afock medan A’Yan fortsätter putsa hans stövlar.
*Musik spelar*
A’YAN: Jag följer med Afock upp på däck och ser en stor folkmassa i en hamn. Det är som att hela stan samlats för att möta fartyget. Dom vinkar med vita näsdukar, visslar och applåderar. När vi lägger till ser jag honom – ”mannen med mustasch och ärr”!
SINGING CHEF: 一喜驅百憂。你唔能够停留喺 呢度，你必須要前进！
A’YAN: Han ropar: ”En glädje driver hundra sorger på flykt. Du måste resa vidare!” Sen ser jag färger i rött och guld – och jag inser vad som håller på att hända. Det regnar drakfjäll och allt blir svart.
TRÄDET: Vänster, höger, vänster, höger, upp upp, ner ner, runt i en cirkel.
*Ljudet av reporter från Sveriges Radios arkiv*
A’YAN: Jag går efter en man som pratar i en mikrofon. En inspelningsapparat tar upp hans röst. Den är tung och otymplig. Jag känner det, för det är mina händer som bär apparaten när jag följer reporterns snabba steg.
*Ljudet av reporter från Sveriges Radios arkiv*
TRÄDET: Året är 1944 och A’Yan är på Berns i Stockholm – på öppningen av Sveriges första kinesiska restaurang. Det har hänt igen.
SINGING CHEF: [sång] I am sailing, I am sailing, home again, across the sea…
A’YAN: Jag följer rösten och rör mig tillbaka till matsalen, som nu är helt tom på gäster. Lokalen är nedsläckt och på en scen framför sammetsdraperier står han; mannen med mustasch och ärr. Han har en kostym på sig som verkar ändra färg.
SINGING CHEF: [sång] I am sailing, I am sailing, home again, across the sea… We are sailing, stormy water. To be near you. To be free. Can
you help me, can you help me? Through the dark night, far away. I am dying, forever crying. To be near you. To be free… Ladies and gentleman. I thank you, you thank me … and I am the Singing Chef.
*Ljudet av fotsteg*
A’YAN: Den sjungande kocken går av scenen. Jag följer efter honom och ropar: Hallå! Var är jag nånstans? Vad är det som händer?
SINGING CHEF: 唉，有冇搞错，唔又系你⋯
A’YAN: Utan att vända sig om svarar han: ”åh nej, inte du igen… Men jag fortsätter springa efter honom. Du måste säga hur jag tar mig ur det här! Hur kommer jag tillbaka?”
SINGING CHEF: 你要用眼睇清楚，做足眼部運 動！左右左右上上下下，圍成個圈。
A’YAN: Han säger ”Du måste se hela bilden och träna dina ögon. Vänster, höger, vänster, höger, upp upp, ner ner, runt i en cirkel.” Den sjungande kocken fortsätter in bakom scenen och lamporna börjar blinka. Allting skakar.
SINGING CHEF: 我哋喺夢想碼頭見。
A’YAN: Det sista jag hör från honom är ”Vi ses vid Drömmarnas kaj”.
SINGING CHEF: 左右左右上上下下,圍成個圈。
TRÄDET: A’Yan blickar ut mot en stilla horisont. Det är skymning och havet luktar salt. Hon står lutad mot en skylt med texten: Drömmarnas kaj.
A’YAN: Genom dimman ser jag Drakbåten som långsamt seglar in mot kajen.
TRÄDET: Tiden känns mer och mer upplöst och A’Yan vet inte när hon är.
*Ljudet av fotsteg*
A’YAN: Jag hör fotsteg och vänder mig om. Där står mamma i trenchcoat och solglasögon. Hon bär på en brun läderväska och röker en cigg. Det är som att vi inte riktigt känner igen varandra. Mamma…? Vad är det som händer? Hon tar av sig solglasögonen, fimpar sin cigarett och säger: “Låt oss fråga restaurang gudarna”.
TRÄDET: A’Yans mamma öppnar väskan och tar fram risvin, rökelsepinnar och ett nät apelsiner. Hon häller upp vinet i små porslinskoppar så det flödar över. Apelsinerna staplar hon i en hög. Hon tänder rökelsen och ger A’Yan halva bunten. ”Vi ber till er morgon och natt, för skydd och för att våra drömmar ska gå i uppfyllelse. Vi ber för god hälsa och lycka till vår familj”, säger A’Yans mamma. Om man offrar gåvor till Guan Gong, ser han till att skydda restaurangen.
A’YAN: Jag har aldrig riktigt trott på mammas gudar, men nu ber jag av hela mitt hjärta. Jag blundar och tar mammas hand. Den känns som vanligt; varm med ett fast grepp, ändå är jag inte säker på om det är min riktiga mamma.
*Ljudet av vågor*
A’YAN: En duns hörs från kajen och Drakbåten lägger till. Mamma tar sin väska och går mot den. Då får jag syn på dom som står i fören; det är Afock, jonglörerna och den sjungande kocken. Dom vinkar mot mig medan mamma går ombord.
TRÄDET: Tiden saktar in. En ljummen vind sveper förbi. Drakbåten lättar ankar och seglar ut mot horisonten.
SINGING CHEF: 左右左右上上下下,圍成個圈。
*Ljudet av drakfjäll som faller*
TRÄDET: A’Yan tittar till vänster, höger, vänster, höger, upp upp, ner ner, runt i en cirkel… och så lyfter hon blicken och ser stjärnbilder i
den mörka himlen.
A’YAN: Men det är inte stjärnor! Utan svävande restauranger som tänds en efter en. Och jag känner igen dom alla: Choy’s Garden, Winner House, New Peking City, Ming Palace, Bamboo Garden och China Garden.
TRÄDET: – Du, jag, du, jag, vi, vi, ni, ni, tillsammans.
A’YAN: – Du, jag, du, jag, vi, vi, ni, ni, tillsammans.
*Ljud av många drakfjäll som faller*
A’YAN: Jag tappar räkningen och får svindel. Ett drakfjäll faller ner… sen ett till. Och för varje drakfjäll som faller släcks en restaurang. Snart står jag i ett svart ingenting där en hel himmel av drakfjäll regnar ner över Drömmarnas kaj.
Dramaturg: Axel Winqvist
Originalmusik, ljuddesign och spatialisering: Marlena Salonen, Linus Hillborg
Röstskådespelare: Ping-Kwan Lam, Chen-Pong Lam, Vanessa Tang
Den sjungande kocken: Ping-Kwan Lam
VFX-konsult: Martin Christensen
Projection mapping: Tom Waldton
Grafisk formgivning: Thomas Bush
Översättning: Sofia Zhao
Tack till: Lap-Yan Lam, Yuk-Lin Lam, Johan Wang, Helena Chreisti
Få inbjudan till vernissage och information om våra utställningar. Börja prenumerera på Bonniers Konsthalls nyhetsbrev!
%20av%20Lap-See%20Lam.%20Producerat%20av%20Bonniers%20Konsthall.&link=https%3A%2F%2Fbonnierskonsthall.se%2Futstallning%2Flap-see-lam-drommarnas-kaj%2Fdrommarnas-kaj-2022%2F&picture=https://bonnierskonsthall.se/wp-content/uploads/2022/02/DSF3430-1-1024x443.jpg){kind=link}