Pablo Bronstein
Pablo Bronstein arbetar med teckning och performance där arkitektur och teater förenas. Han intresserar sig för staden som scenrum där de omkringliggande byggnaderna kan liknas vid teaterkulisser. I utställningen på Bonniers Konsthall visar Bronstein en ny 10 meter lång teckning med titeln Design för en magnifik servis i förgyllt silver med triumfbågar interfolierade på obestämda avstånd.
Performanceverket Berömda dödsfall ur den europeiska litteraturen bygger på ett flertal tragiska slut ur framför allt teaterhistorien. Skådespelarna Danilo Bejarano, Janna Granström och Peter Engman ackompanjeras av Dramatens kapellmästare Göran Martling på barockpiano.
Pablo Bronstein föddes 1977 i Buenos Aires. Han bor och arbetar i London. Hans verk har visats på flera stora museer runt om i världen, som Metropolitan Museum i New York och Tate Britain i London.
Performance: Berömda dödsfall ur den europeiska litteraturen 3 – 12 december
Inom ramen för Scenväxlingar arbetar Pablo Bronstein fram performanceverket Berömda dödsfall ur den europeiska litteraturen. Föreställningen bygger på samlade tragiska slut ur framför allt teaterhistorien. Skådespelarna Danilo Bejarano, Janna Granström och Peter Engman ackompanjeras av Dramatens kapellmästare Göran Martling på barockpiano.
Miriam Bäckström
Miriam Bäckström har i en serie verk intresserat sig för relationen mellan det iscensatta och det verkliga. I fotografi, film och ljud skapar hon spänningar mellan sanning och fiktion. I utställningen visar hon en nyproducerad vitrin och tre foto-spegelkombinationer som bland annat porträtterar Dramatenskådespelaren Rebecka Hemse, som hon har ett långtgående samarbete med.
Miriam Bäckström föddes 1967 i Stockholm där hon fortfarande bor och arbetar. Utställningar i urval är Betraktaren/The Viewer på Nils Sterk, Köpenhamn och Allusive Moments på Rena Bransten Gallery, San Fransisco, USA.
Keren Cytter
I Keren Cytters videoverk Något hände (Something Happened), skildras ett relationsdrama mellan en kvinna och en man i enkelt inrett hem. Filmen är inspirerad av författaren Natalia Ginzburg roman The Dry Heart från 1947 som handlar om ett mord inom äktenskapet, men hos Keren Cytters bryts intrigen upp när hon gång på gång låter skådespelarna ta om samma scener och upprepa sina repliker.
I sina filmer omarbetar Keren Cytter berättarstrukturer och låter bilder, monologer och dialoger smälta samman till en form besläktad med videodagböcker eller amatörfilmer. År 2009 skapade hon sin första sceniska föreställning och arbetar sedan dess med ett eget kompani.
Keren Cytter föddes 1977 i Tel Aviv, Israel. Hon bor och arbetar i Berlin. Utställningar i urval är Moderna Museet, Stockholm (2010), Witte de with, Rotterdam (2008) och Younger than Jesus, New Museum, New York (2009)
Inci Eviner
Inci Eviner arbetar med dataanimerad video, ofta med äldre mönster eller konstverk som förlaga. I Harem utgår hon från Antoine Ignace Mellings gravyr med samma namn. Vid 1700-talets slut blev Mellings inbjuden till Istanbul av Sultan Selim III. Under sin 18 år långa vistelse gjorde han en mängd gravyrer av livet i staden, bland annat från sultanens harem. I Inci Eviners verk börjar kvinnorna att röra på sig och inta roller och försvinner på så sätt bort från Mellings nästan vetenskapligt precisa illustrationer.
Inci Eviner föddes i Polatli, Turkiet. Hon bor och arbetar i Istanbul. Utställningar i urval är Nouveau Citoyen på Musée MAC/VAL i Paris, Don´t worry You will not get hurt på Galeri Nev i Istanbul (2005) och ARTDUBAI (2009).
Gabriela Fridriksdottir
Gabriela Fridriksdottirs drömlika bildvärldar är starkt influerade av isländsk mytologi. Hennes filmer, teckningar, skulpturala installationer och performance gestaltar ofta smärta och melankoli. Hennes karaktärer tycks vara ett slags amöba-liknande andar som rör sig i trans. Gabriela Fridriksdottirs verk utvecklas ofta i samarbete med andra konstnärer, som artisten Björk eller kompositören Johann Johannsson. I utställningen visar hon skulpturinstallationen Inuti kärnan (Inside the Core) och performanceverket Jäsning (Fermentation) med dansaren Erna Omarsdottir.
Gabriela Fridriksdottir föddes 1971 i Reykjavik där hon fortfarande bor och arbetar. Utställningar i urval är Coagula, Flowers of Evil Still Bloom på Cueto Project i New York (2008), Ouroboros på Speilhaus-Morrison Gallery i Berlin (2007) och Life? Biomorphic Shapes in Sculpture på Kunsthaus i Graz (2007).
Dansperformance: Jäsning 24 november
Gabriela Fridriksdottirs karaktärer tycks vara ett slags amöba-liknande andar som rör sig i trans. De bär referenser till urgamla, teatrala riter och isländsk mytologi. Hennes verk utvecklas ofta i samarbete med andra konstnärer, som artisten Björk eller kompositören Johann Johannsson. I utställningen visar hon skulpturinstallationen Inside the Core (Inuti kärnan) som aktiveras genom en drömsk dansperformance, Jäsning, med dansaren och koreografen Erna Omarsdottir och kompositören Valdimar Jóhansson.
Ragnar Kjartansson
Ragnar Kjartansson är känd för sin blandning av bildkonst, teater och musik. Hans performance sträcker sig ofta över lång tid, allt från några timmar till flera månader, där konstnären målar, sjunger och samtidigt gestaltar olika karaktärer. Referenserna hämtas från skilda håll, alltifrån vikingasagor till samtida popmusik och karaktäriseras av en kamp mellan motstridiga känslor.
På Bonniers Konsthall visar Ragnar Kjartansson installationen Gud. I ett rum insvept i rosa satintyg visas en projektion där han uppbackad av 11 musiker upprepar strofen ”Sorrow Conquers Happiness”. Det melankoliska budskapet framförs i sann Frank Sinatra-anda där 30-tal smälter samman med nutid.
För Scenväxlingar arbetar Ragnar Kjartansson även fram föreställningen Kammarspel, ett klassiskt salongsdrama i helt ny tappning, som spelas på Dramaten i december. En man och en kvinna, spelade av Rikard Lekander och Thérèse Brunnander, befinner sig i ett vardagsrum där de tilltalar varandra i emotionella och hjärtslitande ordalag. Föreställningen pågår i fyra timmar och skådespelarnas dialog upprepas gång på gång med små justeringar.
Ragnar Kjartansson föddes 1976 i Reykjavik. Han bor och arbetar i New York. Utställningar i urval är Making Worlds, 53rd Venice Biennale (2009), Manifesta 8, i Roverto, Italien (2008) och Moleskine Exhibition på ADC Gallery i USA (2007).
Performance: Kammarspel 4 december
För Scenväxlingar arbetar Ragnar Kjartansson fram föreställningen Kammarspel, ett klassiskt salongsdrama i helt ny tappning. En man och en kvinna, spelade av Thérèse Brunnander och Rikard Lekander, befinner sig i ett vardagsrum där de tilltalar varandra i emotionella och hjärtslitande ordalag. Föreställningen pågår i fyra timmar och skådespelarnas dialog upprepas gång på gång med små justeringar. Publiken är välkommen att gå in och ut ur salongen under föreställningen.
Ylva Ogland
I sina verk rör sig Ylva Ogland mellan parallellt existerande världar. Bakom en spegel möter konstnären sin tvillingsjäl Snöfrid och i verket Snöfrids destilleri destillerar konstnären fram Snöfrid i form av dryck. Verket har en rituell sida och visas som en installation på Bonniers Konsthall.
Särskilt för Scenväxlingar utvecklar Ylva Ogland även den nya installationen Snöfrid och den seende platsen med utgångspunkt i samarbetet med Dramaten. Snöfrid har fått kropp i en marionettdocka i naturlig storlek och dansar i ett slags födelseritual på Dramaten. Dansen har filmats och presenteras i en modell av Dramatens stora scen och salong på Bonniers Konsthall. Verket ses genom ett kikhål från gatan. Inne i utställningen möter besökaren dockan i full storlek tillsammans med Ylva Oglands målningar och annan rekvisita.
Ylva Ogland föddes i Umeå 1974. Hon bor och arbetar i New York och Stockholm. Utställningar i urval är Behind the Shadows på Remap 2 i Athen(2009), She Who Shows the Way – Falling Asleep på ShugoArts i Tokyo (2008) och Face to Face, Galleria Vitamin, Turin (2007).
Performance av Ylva Ogland: Snöfrid och den seende platsen 10 november
Tvillingsjälen Snöfrid har fått kropp i en marionettdocka i naturlig storlek och i en film i utställningen dansar hon i ett slags födelseritual på Dramatens Stora Scen. Den 10 nov får dockan liv igen i ett performance på Bonniers Konsthall.
Den enda levande själen på Bonniers Konsthall är Ylva Oglands spegeltvilling Snöfrid. Låt henne styra ditt öde en kväll. Mer behöver du inte veta nu – i konsthallens entré får du Snöfrids manual.
Christodoulos Panayiotou
Christodoulos Panayiotou har gjort en serie arbeten där han förvärvat historiska teaterfonder. Fonderna fotograferas på sin ursprungliga plats och plockas sedan ner för att hopvikt placeras i ett gallerirum. Fotografiet som det enda kvarvarande originalet installeras på väggen bredvid. På Bonniers Konsthall visar Christodoulos Panayiotou en helt svart teaterfond som i ett performance fick ersätta originalfonden på operahuset i Bayreuth. Nu ligger den svarta fonden som ett hopvikt minne på golvet, med inramat fotografi på väggen ovanför.
Christodoulos Panayiotou föddes i Limassol i Cypern 1978. Han har medverkat i flera viktiga utställningar, bland annat på Kusthalle Zürich 2010, Witte de With Center for Contemporary Art i Rotterdam och The Quebec City Biennial under 2010.
Lili Reynaud-Dewar
Lili Reynaud-Dewar bygger upp scenografier som kan liknas vid teatrala fabler. De innehåller referenser till punk, queerkultur, voodoo och andra afro-amerikanska strömningar. I sina verk leker hon med olika abstrakta former som för tankarna till karnevaler eller ritualer.
I Black Mariah hämtar Lili Reynaud-Dewar inspiration från Thomas Edisons Kinetografstudio som i slutet av 1800-talet skapade de första rörliga bilderna. Till den trånga studion vallfärdade tyngdlyftare, cirkusartister, omtalade skönheter och vaudevilleaktörer för att förevigas på rörlig bild. I Black Mariah iscensätter konstnären en liknande sejour med fyra excentriskt klädda kvinnor.
Lily Reynaud-Dewar föddes i Frankrike. Hon bor och arbetar i Paris. Utställningar i urval är The Morality Series på Witte de With i Rotterdam (2010) och Centre Pompidou i Paris (2009).
Pietro Roccasalva
Pietro Roccasalva arbetar med måleri, skulptur och performance som tillsammans bildar rumsliga installationer med metafysisk karaktär. I Scenväxlingar visas hans målning/installation Det ovala porträttet. En buktalare på en födelsedagsfest i oktober 1947– ett verk som kommer att skifta karaktär under utställningen. Vissa betraktare kommer möta en verklig tableau vivant med skådespelare i dräkter som anspelar på den gamla barnsagan om Pelle Snusk. Vid andra tidpunkter kommer den bänk där skådespelarna sitter stå tom och fokus hamnar på konstnärens målning på väggen.
Pietro Roccasalva föddes i Modica i Italien 1970. Han bor och arbetar i Berlin. Utställningar i urval är Johnen Galerie, Berlin, Allemagne (2010), Art Statements, Art 39 Basel, Basel (2008) och Making Worlds, 53rd Venice Biennale(2009).
Kirstine Roepstorff
Kirstine Roepstorff arbetar med collage, ofta som serier med fokus på specifika ämnen. I det monumentala verket Stille Teater som visas i Scenväxlingar låter konstnären flytta bilderna från de tvådimensionella collagen till den tredimensionella scenen. Stille Teater är en mekanisk teater utan skådespelare. En dialog mellan två karaktärer (Rum och Bild) för handlingen framåt samtidigt som rörliga pannåer skapar ett intrikat ljusspel. För utställningen på Bonniers Konsthall har en svensk inspelning av dialogen gjorts med Dramaten-skådespelarna Johan Rabaeus och Björn Granath.
Kirstine Roepstorff föddes 1972 i Köpenhamn. Hon bor och arbetar i Berlin. Utställningar i urval är Kunstmuseum Basel, Museum fur Gegenwartskunst, Basel (2010), The Inner Sound that Kills the Outer, MUSAC, Leon, Spanien (2009) och Artissima 13, Turin, Italien(2006).
Markus Schinwald
I sina arbeten studerar Markus Schinwald kroppens rörelse och gestik. I tekniker som måleri, film, performance och skulptur undersöker han hur rekvisita, kläder och proteser kan påverka kroppens rörelsemönster. På Bonniers Konsthall kommer konstnären att visa tre målningar samt videoverket 1a delen villkorlig.
Markus Schinwald föddes 1973 i Salzburg, Österrike. Han bor och arbetar I Wien och Los Angeles. Hans verk har visats på flera större konstinstitutioner, i urval Kunsthaus i Bregenz (2009), Kunsthalle Budapest (2009) och Migros Museum i Zurich (2008).
Sriwhana Spong
I utställningen visas videoverket Kostym för en sörjare, en del i en serie verk som Sriwhana Spong gjort om ryska baletten i Paris på 1920-talet. Dansaren i filmen bär en dräkt som konstnären låtit återskapa efter foton och skisser av en kostym som konstnären Henri Matisse designade för en uppsättning av baletten Näktergalen.
I Scenväxlingar visas också fyra collage som föreställer dansare ur koreografen George Balanchines baletter. Collagen bygger alla på samma motiv, men varje bild är hämtad från olika bokupplagor i konstnärens egen samling dansböcker.
Sriwhana Spong föddes 1979 i Auckland, Nya Zeeland där hon fortfarande bor och arbetar.
Catherine Sullivan
Catherine Sullivans film LULU – Eller: Av vilken anledning behöver borgarklassen förtvivlan är baserad på en affär mellan filmstjärnan Louise Brooks och den brittiske teaterkritikern Kenneth Tynan. Tynan skapade den erotiska musikalen Oh! Calcutta! och i sin film väver Catherine Sullivan samman klipp från originalversionen, bilder från en TV-version från 1971 och Brooks film Pandora’s Box från 1929. Sullivan iscensätter också höjdpunkten i Pandora’s Box, där Brooks karaktär Lulu mördas av Jack the Ripper. Här spelas Jack av Kenneth Tynan och en åldrande Louise Brooks Lulu.
Catherine Sullivan föddes 1968 i Los Angeles där hon bor och arbetar.
